Jubileum

Photo Just som den hästen…

… känner jag mig ibland…

Photo  mmmm…

hur då menar du…

Photo Lite ½ …

… men springer ändå som fan, osäkert om det är på fram- eller bakbenen, som om man var fångad i ett ändlöst ekorrhjul.

Det brukar gå över efter lunch, hehe.

Photo haha

ska försöka låta bli att tolka det där… tror jag.

Photo Erkänn att …

… du redan har gjort ett försök!

Photo Erkänner

Det blev för knäppt 🙂 Det var det där med ½ och bak- eller frambenen som stökade till det…

Photo Då får jag väl hjälpa dig en smula…

… och försöka förklara hur det kan komma sig att jag ibland känner mig som den där tvåbenta hästen. Det kan ju faktiskt ha sprungit ur något undermedvetet; några minnen från barndomen som ännu orsakar mig psykiskt obehag.

I regel slutar ju en psykoanalys med att man drar slutsatsen att den analyserade dras med otillfredsställda sexuella behov, vilket då tar sig uttryck i ett frenetiskt jagande och sökande efter denna tillfredställelse eller bekräftelse. Huruvida jaget eller överjaget är fram- eller bakbenen vågar jag inte säga. I vart fall saknas ju frambenen, vilket tyder på att antingen jaget eller överjaget är frånkopplat. Jag är lite osäker på vilka konsekvenser detta medför, men de är säkert allvarliga, och ger så klart komplexa störningar i både mitt sociala och biologiska liv, alltså både i verkligheten (jaget), och i den sociala verkligheten (överjaget), och slutligen i min biologiska verklighet (detet).

Enligt Freud, som ju framhöll de sexuella drifterna som de allra starkaste och mest inflytelserika för utvecklingen av en människas liv, så är det med all sannolikhet något sådant som ligger bakom min uppfattning att jag ibland känner mig som en jagande tvåbent häst. Jag ska beställa tid för en psykoanalys på måndag. Det här verkar akut. Ja du, där ser du vad din lilla hästvideo har ställt till med…

http://sv.wikipedia.org/wiki/Psykoanalys

Photo Eller så här

Hästen är ditt det – id. Det är du själv som är egot och som frenetiskt söker att ge detet, hästen, den tillfredsställelse det vill ha utan att gå emot ditt överjag för mycket. Nu är ju hela bilden komplicerad av att hästen, ditt det, är halv. Din psykiska energi är kapad… springer med bara två ben och sjunger dessutom en löjlig sång…;)

Det är alltså bara halva mängden energi som söker uttryck. Eller kan det vara så att det bara är halva mängden energi som tillåts upp ur det omedvetna. Kanske går mycket psykisk energi åt till att låta låta något i det omvedvetna förbli där? Eller så kanske resten gör sig påmind i andra uttryck? Ofta genom konstnärliga uttryck har jag hört 😉

Eller kan det vara så att jaget, verkligheten, är halverad på något sätt och att all energi försöker få utlopp i en för snäv verklighet?

En psykoanalys avslutas kanske mer då eventuella motstånd eller/och överföringar är mevetandegjorda. Som din analytiker har jag märkt att du hemskt gärna vill visa dig intelligent och manlig och jag kan dra slutsatsen att du reagerar mot mig som du har reagerat mot viktiga personer under uppväxten.

I ditt fall kanske du har avslutat dina två första faser relativt lyckat men fixerats en aning i den oidipala fasen. Därav din myckna omsorg om din manlighet och din önskan om att vara duktig och bra för att kanske överglänsa pappa och attrahera ”mamma”.

Photo Underbart, men fel …

Självklart är hästen mitt ”det”, alltså min biologiska identitet. Som jag ser det jagar hästen frenetiskt sin andra hälft, som inte är i bild, och som egentligen bara består av frambenen och hjärtat, vissa endokrina körtlar, samt ”jaget” och ”överjaget”.

Min halva häst vill naturligtvis känna sig som en fullbordad, fullt utvecklad fullblodshingst, så att den kan spränga in i hagen bland alla underbara ston, ta över hela hjorden (obs, hjorden, inte jorden, inget storhetsvansinne här inte). Det är mina drifter du ser på videon, alltså mina sexuella och aggressiva sidor. Den sång du tycker är löjlig är egentligen ett brunstbröl, ja, nästan ett primalskri, och har sina rötter i människans rent djuriska ursprung. Faktiskt.

Överjaget är som sagt ur bild och befinner sig långt före mina urdrifter. Vilket måste tolkas positivt, och som ett tecken på att det lämnat mina primitiva sidor bakom sig. Hade du bara sett hur elegant och överlägset det sprängde fram över Verklighetens Höjder på sina två ben, då hade du hänförts och gett efter för skönheten i dess underbara galopp (som faktiskt går att utföra med bara två ben, även om det är mycket svårt).

”Jaget”, som ju ska medla mellan ”överjaget” och detet”, befinner sig inte på plats. Troligen har det gett blanka fan i att medla mellan min personlighets två olika sidor. Det har väl gett upp, väl medveten om att de där två aldrig någonsin kommer att finna varandra och kunna samsas i en enda kropp. Troligen ett klokt beslut.

Kanske sysslar mitt ”jag” med att uttrycka sig konstnärligt, som du skrev (vad tänkte du på?), eller att göra sig märkvärdig någonstans, kanske här, och spela mer bildad och intelligent än detta ”jag” egentligen är. Något som borde vara lätt att avslöja för en skicklig analytiker som dig.

Att jag reagerar mot dig som jag gjort mot auktoriteter i min barndom är inte konstigt alls. För som du mycket riktigt skriver så har jag just avslutat min orala och anala utvecklingsfas, lyckosamt som sagt, och jobbar nu på den falliska, som tycks svårare att besegra än du någonsin kan tänka dig. Ett sätt är att helt enkelt fly undan, så som jag gör på videon, och att på så sätt lämna även denna fas bakom mig, även om den inte är helt genomarbetad psykiskt (eller fysiskt).

Självklart har jag även ett moders och faderskomplex, men utrymmet tillåter inte att jag går djupare in i det.

Jag har förresten slagit bort tanken på ett besök hos hjärnskrynklaren imorgon. Jag har ju dig nu…

Photo hahahaha

Det där brunstbrölet som ska ha sina rötter i människans mer djuriska ursprung. Faktiskt. Det var väldigt roligt!

Man brukar annars säga att själva ryttaren är jaget, det var så jag tänkte. Alltså, man får tänka sig en ryttare här.

Hjärtat, de endokrina körtlarna (är inte körtlar alltid endokrina?), jaget och allt fint är alltså ur bild. De är långt där framme. Lite klyvning här då kanske? Jag kan bara tänka mig hur elegant den måste ha sprängt fram där, med hjärta och allt.

Det konstnärliga jag tänkte på var den där skyltgubben med olika tillbehör som dyker upp titt som tätt. Men även, naturligtvis den eleganta prosan!

Photo Skyltgubben?

Bild: Klicka för full storlek

Det var en lite väl förklenande beskrivning. Det är ju jag, sedd ur ett photoshopperspektiv. Jag har faktiskt en hel katalog hemmagjorda bilder som jag då och då använder som illustration av olika livssituationer som ödet försätter mig i.

Just nu känns denna rätt (det är jag i mitten).

Photo Mamman?

Är det månne mamman där bakom och så kanske självaste det förbjudna drifterna som får komma upp till ytan längst fram i bild?

Photo Nästan rätt!

Bild: Klicka för full storlek

Det är ”jaget” i mitten, och ”detet”, alltså drifterna, som står framför mig, och längst där bakom ”överjaget”, som jag vänt ryggen och liksom får känna sig åsidosatt.

Både ”detet” och ”överjaget” är naturligtvis åskådliggjorda som kvinnliga väsen, fattas bara annat, för kan du tänka dig något mer djuriskt sexuellt lustfyllt ”det” än en kvinna. ”Det” kräver tillfredsställelse här och nu, utan minsta krav på realism eller logik. Hon är en fullblodsegoist, men ljuvlig att tillfredställa, även om konsekvenserna av att följa hennes kommandon kan visa sig fatala. Efteråt.

Och känner du till något ”överjag” som är en större kontrollfreak än en kvinna (mamma), med alla hennes uppfostrans krav på uppfyllandet av sociala lagar, regler och konventioner? Överjaget står ju för all vår moral, vårt dåliga samvete och vår skuldmedvetenhet. Se bara på hennes ständigt nedstämda sinnesstämning och hur missbelåten hon är med mig. Hon blir aldrig nöjd.

Men ”jag” då? Tja, jag njuter av deras pockande på uppmärksamhet. Vem av dem som jag gillar bäst kan du nog gissa om du kollar deras ansiktsuttryck och kroppsspråk. Men egentligen kör jag mitt eget race, kolla min lilla illustration av mitt ”jag” så förstår du – ett finger åt var och en av dem, haha.

Fler tolkningar finns naturligtvis, bara fantasin sätter gränserna.

Photo Kvinnor

Det är det där med horan och madonnan…

Photo Underbart, men …

… Sigmund Freud led nog mer av Hora/Madonna-komplexet än någon annan (tror jag utan att veta).

Han påstod ju att vissa män inte kunde inse att kvinnor var sammansatta individer, och trodde inte att en och samma kvinna kunde uppfylla en mans både romantiska och sexuella begär och behov. Han delade därför in dem i två helt olika grupper: Älskarinnan och Den Älskade.

Jag har inga sådana problem. Tvärtom tror jag att jag ser den kroppsliga sexuella kärleken som en bekräftelse av min själsliga andliga kärlek till en kvinna. Men för att jag verkligen ska kunna älska henne, då måste hon nog tyckas vara uppfylld av kärleken själv, av en sorts högre andlighet (som väl en madonna är). Då faller jag som en fura, men det har inte hänt särskilt ofta. Eller länge. Kanske är det mitt eget fel, för jag har en tendens att sätta kvinnan på en piedestal, och då finns ju risken för besvikelse och bakslag så att säga inbyggt i förhållandet redan från början.

Oj, sånt här är komplicerat. Hur känner du själv inför Hora/Madonna-komplexet? Finns ett motsvarande Kåtbock/Helgon-komplex för er kvinnor? Skulle du kunna tänka dig att ha en man som uppfyllde alla dina sexuella begär och behov, och samtidigt ha ett mer platoniskt kärleksförhållande med en annan man, som tillfredställde dina djupare själsliga behov? Utgår ifrån att du ger mig ett PK-svar…

Photo Trots

När du skriver att du utgår från att jag ska skriva ett PK svar så tänker jag lite olika saker. Vet du att jag avskyr när människor tror att de har listat ut mig och är det därför du skriver så för att få mig att trotsa? Eller är det så att jag framstår som en sådan typ bara?

Freud var inte klok. Han levde i och för sig i en tid då saker var annorlunda, men med hänsyn taget till det så var han ändå knäpp. Fast jag gillar ändå rätt mycket av det han har formulerat.

Jag ogillar piedestalpratet. En sådan relation är inte på riktigt och kan aldrig hålla. Jag har en vän som hade en kille som gjorde så. Han ville att hon skulle vara hemma i nattlinne och så ville han komma hem och ge henne smycken och hon skulle liksom bara vara där och vara ljuvlig. Hon fixade inte det, blev äcklad till slut.

Men visst finns en känsla av att det skulle vara härligt att ha en sådan där stormig, bråkig man, i fantasin. En sådan man skulle man fälla mot hans vilja lite, och sedan skulle han vara fast. När det väl kommer till kritan emellertid, så skulle en sådan relation inte fungera. Alltså, en snäll man är väl inte motsatsen till kåtbock? Horan skulle kanske istället motsvaras av den ansvarslöse? Den som älskar en och sviker? Jag vet inte, men jag tror inte att hora/madonna-grejen går att översätta till män. Madonnan, skulle det vara velourmannen då? Man kanske skulle kunna översätta det till den eldige älskaren som sviker/hemmapappan som tar föräldraledigt och stickar koftor?

Det är som sagt komplicerat. Härom dagen gjorde jag en grej som liksom kändes rätt skön. Jag vägrade att hjälpa till att lyfta av motorn på båten. Jag vill helt enkelt inte. Den är för tung och jag känner inte att jag kan. Det är inte ett jobb för mig helt enkelt. Det kändes nästan lite förbjudet att vägra detta, men hemskt skönt!

Photo PK-svar

Intressant detta du skriver om Freud. Jag kände inte till att han kunde anses vara knäpp, men kan mycket väl tänka mig det. Men jag har ingen kunskap om varför, utan litar på ditt omdöme.

När det gäller ifall det är klokt eller inte att sätta en kvinna på piedestal, så är det i mitt fall inget val. En kvinna som är lagom attraktiv, lagom sensuell och lagom intressant som personlighet är ingenting för mig. Det dräller av lagomkvinnor. Who needs them? Den man faller för, och som väcker himlastormande känslor måste så klart vara förmer än lagom. Någon exceptionell. Någon enastående, som ger dig känslan att det bara finns en enda på jorden som henne, och att hon är till för mig och jag för henne (jag är naturligtvis medveten om att det finns säkert en miljon sådana enastående helt unika kvinnor på klotet just nu). Och hon måste så klart ge mig känslan av att hon och jag är gjorda för varandra. Att vi kan lita på varandra i vått och torrt i hela vårt liv. Ungefär så som alla säger framför altaret alltså, men inte menar det (i alla fall inte länge).

En sådan kvinna kan jag gärna sätta på piedestal. Hon är då för mig mer än alla andra kvinnor, upphöjd över de andra. Självklart sitter hon inte hemma i nattlinne (haha) utstyrd i alla sina smycken och väntar med ostron och champagne, åtminstone inte varje dag, haha. Vart par vet väl själva hur deras relation ska vara optimal, och det som gäller den ene gäller inte den andre.

Din definition av Kåtbock vs Helgon var lite annorlunda än den jag tänkte mig. Men kul ändå. För att kunna fastställa vad som är motsatsen till en kåtbock, måste man först konstatera vad en kåtbock är. Jag tänkte mig en man som en kvinna enbart har utbyte av sexuellt. Men stort utbyte då alltså. Visst vill väl en kvinna ha en sådan man? Varför skulle inte han kunna vara snäll? Och sticka koftor? Men det är inte därför kåtbocken är en kåtbock. Helgonet är den asexuelle intellektuelle mannen, – präktig, super-PK, svärmorsdrömmen. Förmodligen impotent, men som tillfredställer alla dina mentala och intellektuella behov.

Angående detta att jag befarade att du skulle ge ett PK-svar, så menade jag bara 1) att en kvinna kanske inte vågar riskera sitt nick, alltså sitt varumärke, genom att erkänna att hon skulle kunna tänka sig en älskare, eftersom det är mycket enklare 2) att vara PK än att bjuda på sig själv, och 3) för att jag ville utmana ditt mod och på så sätt få dig att inte svara PK. PK är oärligt och ger ingenting i en debatt. Och eftersom du inte svarade PK, så kan man mycket väl säga att jag listat ut dig, haha, hur mycket du än avskyr det.

Detta att du vägrade hjälpa till att lyfta av motorn på båten var väl bara kvinnligt. Jag begriper inte varför alla ska vara så emanciperade idag att det t.o.m. går emot naturen. En man kan inte amma, och en kvinna är inte lika fysiskt stark som en man, trots alla bröstpumpar och gym i världen, även om skrämmande undantag finns.

Photo Saker och ting kan lossna.

Jag tycker ändå det där med piedestal är lite… jag vet inte. Jag skruvar mig lite på stolen när jag hör det helt enkelt.

När man blir kär så är ju den personen, per definition, den mest fantastiska man kan tänka sig. Och kär blir man nog inte med beräkning. Det kan hända plötsligt, och det kan hända stegvis, men sällan genom uträkningar om hur attraktiv personen måste vara eller hur intelligent. Plötsligt har man den där känslan och så finns det möjligtvis en kort stund som man kan backa men sedan är det för sent. Sedan är det så att säga kört. Då är personen plötsligt den där som är exceptionell och enastående.

Problemet, som du ju själv har sagt, med piedestaler är att det gäller att älska hela personen som en med både förtjänster och fel och brister. Inte en gud alltså. Annars brakar så fort guden visar sig vara mänsklig.

Hur hade du tänkt dig definitionen av kåtbock/helgon?

En man som enbart vill ha sex. De finns ju överallt och där skiljer de sig lite mot kvinnorna. Få kvinnor vill bara ha sex. Om en kvinna bara vill ha sex så är det ju inte så svårt om man säger så. Det är den där farligheten man vill åt tror jag i så fall. Lite rått sådär.

Jag skiter faktiskt i mitt ”varumärke” här. Det står ändå inte särskilt högt i kurs. Det är ingen idé att skriva här om jag inte får skriva det jag känner. Det är ju själva essensen med det här mediet.

Anyway. En äldre kollega till mig (kvinnlig) sa när jag berättade om båtmotorlyftet att kvinnor inte bör lyfta tungt. Då kan saker och ting lossna. ugh! Det låter inte så trevligt. Hahahahaha. hrm… ja. Ok.

Photo Saker och ting kan lossna.

Piedestal är en metafor. Du värjer dig kanske mot den betydelse ordet har idag, men glöm det där med underdånig dyrkan, i vart fall i den mening jag lägger i ordet. Jag menade bara att den kvinna som skulle få mig på fall måste nog, gissar jag, ha gett mig en känsla av att vara nära mitt tänkta ideal. Jag är nästan säker på att hon måste attrahera mig både kroppsligt, själsligt och ha en hög grad av andlighet, vilket jag inte vill gå närmare in på här.

Och det kan säkert gå till så som du beskrev det.

Min ursprungliga fråga om Kåtbock/Helgon, ställdes ju som kontrast till Hora/Madonna, eller hur? Så här skrev jag:

”Hur känner du själv inför Hora/Madonna-komplexet? Finns ett motsvarande Kåtbock/Helgon-komplex för er kvinnor? Skulle du kunna tänka dig att ha en man som uppfyllde alla dina sexuella begär och behov, och samtidigt ha ett mer platoniskt kärleksförhållande med en annan man, som tillfredställde dina djupare själsliga behov?”

Klarnade det? Alltså frågan gällde om en kvinna kan skilja på sex och kärlek, som många män ju kan. De kan t.o.m. betala en hora för en natt, utan att det belastar deras samvete särskilt mycket, och sedan gå hem till hustrun och älska henne av hela sitt hjärta. Med horan hade han sex, men med hustrun älskade han. Säkert på helt olika sätt. Så funkar många män, det vet jag. Frågan är alltså: Funkar kvinnor också så?

Kul det du skriver om ditt ”varumärke”. Jag har ungefär samma inställning, men vill ändå inte bli pådyvlad åsikter jag inte har. All skit som vidhänger mitt nick vill jag själv ha klint dit, och andra får klina ner sina egna nick. Enkelt eller hur?

Haha, tänkte din väninna på livmodersframfall? Haha! Eller på inkontinens; anal- eller urininkontinens?

Photo Inte vet jag vad…

hahahah…ursäkta men herregud vad grafiskt det blev här. Analinkontinens! Hahahah… nej herregud det hoppas jag verkligen inte att hon menade! Jag får fråga nästa gång jag träffar henne.

Ok, vi lämnar piedestal.

Jag vill inte ha två separata män. Jag vill ha allt i ett. Jag blir nog inte kär i någon som inte kan attrahera mig fysiskt och jag blir nog inte attraherad fysiskt av någon som inte kan tillfredställa mig själsligt, intellektuellt. Men det är säkert olika bland kvinnor. Helt vattentätt är det kanske inte förstås… men i längden menar jag då.

Photo Inte vattentätt?

Menar du att det även finns en kvinnlig logikinkontinens?

Photo Det var värst

vad allt börjar handla om inkontinens. Jag skrattar lite när jag tänker på hur jag måste framstå för människor här… ok, skit samma.

Logik, schmogik. 😉

Photo Framstår för människor?

Gissa vad folk anser om mig, haha! Vågar inte tänka på det ens.

Photo Äh!

Jag tror att du är rätt allmänt omtyckt faktiskt. Trots skyltgubben…

Photo Jävligt illa omtyckt, snarare …

Bild: Klicka för full storlek

… och det med rätta!

Photo Halv häst

Jag läste sagan Munchhausen sätter av i galopp igår kväll och blev faktiskt lite full i skratt när jag läste att baronens häst ”Strunt-i-det” blev av med bakdelen på grund av ett fällgaller i en stadsport som ”knipsat” av baken. Han löste det emellertid smidigt genom att knåpa ihop frammen och baken på Strunt i det medan båda halvorna fortfarande var ljumma. Han sydde ihop honom med färska lagerbärsskott och det höll ihop hästen så att han blev staidg som en murad spis. Finfint!

Koketterar du inte lite med ditt dåliga rykte nu? Är det inte i själva verket så att du vinner en hel del på att vara den där ”djävulen”? Sjukdomsvinst tror jag att det kallas 😉

Den där halvheten som du talar om, kan det ha att göra med att du faktiskt inte vågar vara helt bra?

Photo Avslöjad igen!

Bild: Klicka för full storlek

Du skrev: ”Koketterar du inte lite med ditt dåliga rykte nu? Är det inte i själva verket så att du vinner en hel del på att vara den där ”djävulen”? Sjukdomsvinst tror jag att det kallas 😉
Den där halvheten som du talar om, kan det ha att göra med att du faktiskt inte vågar vara helt bra?”

– – –

Självfallet är det så! Men vilken sjukdomsvinst menar du? Primär eller sekundär eller båda?

Känner inte till sjukdomsvinst i detalj, men vill gärna veta mera eftersom det tycks vara en framgångsstragegi.

Men sjuk är jag, som du kan se på bilden. Jävligt sjuk! Men lägg för all del märke till V-tecknet!

PS. Ska till revisorn nu, men förväntar mig en fullständig psykoanalys till min återkomst ;)) DS.

Photo Sokratiskt

Vad tror du själv?

Photo Sokrates, liksom jag,

Bild: Klicka för full storlek

hade ett medfött intresse för bilder, vilket den förre utvecklade genom att han lärde bildhuggarkonsten hos sin far. Hans mor ska ha varit barnmorska, ett yrke som jag högaktar mer än de flesta. Senare studerade han filosofi (ett ämne som jag tillägnat mig i rännstenens akademi). Sokrates opponerade sig tidigt mot 1) tidsandan (liksom jag gör mot sossar och andra tokstollar), 2) mot allehanda naiva religioner (jag är agnostiker), 3) emot dagens politiska system, som ger makten till populistiska inkompetenta demagoger (se bara på den rödgröna sörjan), och 4) mot det allmänna sedefördärvet (trodde du inte va?).

Sokrates, liksom jag, reagerade alltså mot den upplösande tidsandan som degenererar samhällskroppen. I vår kamp mot detta fenomen står vi upp mot alla falska auktoriteter, och vädjar till människornas förstånd, samtidigt som vi vill rädda alla gamla goda fäderneärvda åsikter som dagens punkare förkastar. Vi båda, Sokrates och jag, har alltså bara ett enda intresse i livet, och det är att genom kunskap om det rätta, goda och sköna göra våra medmänniskor till bättre och lyckligare individer. Vårt mål är att omvända främst ungdomen på olika nätforum innan det är försent, och vår metod, då som nu, är att utmana dem med ironiska frågor, så att de tvingas till självprövning, så att de då förhoppningsvis inser sina fel och bättrar sig. Vi utgår ifrån att ”den, som vet det rätta, gör det rätta”. Alltså det goda och nyttiga, och allt det som skapar sann lycka.

Mitt och Sokrates valspråk är detsamma som stod över templet i Delfi: ”Känn dig själv!” Vilket inte förhindrar mig att be en och annan insiktsfull skribent här på Passagen om lite hjälp för egen del på detta område. Tyvärr blir sådana förfrågningar oftast bemötta med Sokrates egen sokratiska metod: alltså en hövlig fråga besvaras blott med en ironisk och sarkastisk fråga, som tvingar den stackars frågeställaren att själv granska sitt inre, för att på så sätt vinna större självkännedom. Sådant kan vara otroligt irriterande för omgivningen, ja, för vem som helst, vilket mycket riktigt ledde till att Sokrates tvingades ta sitt eget liv genom att tömma en giftbärare 399 f.Kr. Rätt åt fanskapet! Ställer man en hövlig fråga, eller ber om en psykoanalys av en sakkunnig, då förväntar man sig väl mer än: ”Sokratiskt. Vad tror du själv?”

PS. Bilden visar Sokrates i fängelset i Aten, där han tvingades vänta i 30 dagar på sin avrättning. Observera det lidande ansiktsuttrycket. DS.

Photo Ironisk?

Är du ironisk eller allvarlig eller både och? Är det ironiskt så upplever jag det en aning aggressivt som i och för sig kan förklaras med frustrationen av att finna ett tomt och till synes hånfullt (absolut inte menat som hånfullt) inlägg till svar på ett längre. Det kan jag förstå, det kan kännas snopet. Jag gillar verkligen inte skyltgubben, är det så att du har plockat upp det och därför klistrar in den hela tiden? Är det också en protest mot mig? Om detta hade varit terapi så finns det rätt mycket att tolka, det är du medveten om va? Det var ju det där med sjukdomsvinsten. Oavsett vilken typ så tror jag ändå att du får ut någonting av att ha den där djävulssidan. Om inte genom sjukdomsvinst så på samma sätt som jag då jag skriver mina gnällinlägg om tatueringar och sånt. Det är ju i princip därför jag är här, för att få ur mig gnället så att min omvärld slipper höra’t. Fast jag måste säga att det är rätt kul att diskutera med dig.

Photo 5 svar på 5 frågor

Bild: Klicka för full storlek

Är jag ironisk eller allvarlig eller både och?
Svar: Ingetdera. Jag tyckte bara jag fick till det med den där sokratiska metoden. Tyckte ett tag faktiskt att jag var fyndig. Det sket sig med det, som vanligt…

2) Är skyltgubben en protest mot dig?
Svar: Nä. Jag tycker om den. Ungefär som en snuttefilt.

3) ”Om detta hade varit terapi så finns det rätt mycket att tolka, det är du medveten om va?”
Svar: Shot!

4) Du skriver dina inlägg om tatueringar och sånt mest för att få ur mig gnället så att min omvärld slipper höra’t.
Svar: Jaså. Om detta hade varit terapi så finns det rätt mycket att tolka, det är du medveten om va?

5) ”Fast jag måste säga att det är rätt kul att diskutera med dig.”
Svar: Detsamma. Puss!

PS. Denna bild har ingenting med diskussionen att göra, utan postas mest för att jag är ganska nöjd med den. Och som en protest mot att du inte gillar mina skyltgubbar. Alla måste gilla dem! Basta! DS.

Photo Det sket sig inte

Den var fyndig, jag lovar. Jag är imponerad av hur fort du fick ihop det där. Jag kämpar med Staten på kvällarna… rättrådighet framlänges och baklänges. Ofta ligger jag och läser och inser allt för sent att jag redan har läst den sidan och måste ge upp för natten. Det är ett bra sömnmedel kan jag meddela.

Snuttefilten är menad att användas som ett övergångsobjekt. Antingen är du mellan två stadier eller så har du fastnat.

Du menar ”shoot”? För inte har jag väl redan skjutit?

Ja, du får gärna tolka mig. Inga problem!

Photo Shot

Bild: Klicka för full storlek

Nja jag menade så här, men kortade ner det en aning. Trodde du skulle förstå ändå…

Take a shot1) and score a shot2) or a shot3) with a shot4) and with a shot5) as the prize, injected as a shot6).

Fotnoter:
1a) An attempt to hit a target with a projectile with a weapon, such as a gun, or 1b) Informal. An attempt; a try: took a shot at losing weight
2) An attempt to score in a game, as in soccer or hockey
3) A pointed or critical remark
4a) The heavy metal ball that is put for distance in the shot put, or 4b) A detonation of an explosive charge
5) A drink, especially a jigger of liquor
6) A hypodermic injection

http://www.answers.com/topic/shot

Picture: A guy that has been shot.

Photo Vet inte

hur jag ska ta det där…

😛

Photo En tolkning

Du skrev: ”Ja, du får gärna tolka mig. Inga problem!”

Men ser du, jag är inte bra på att formulera sådant där. Jag saknar de rätta orden och begreppen, och går liksom bara på känsla. Vilken nytta kan du ha av en tolkning som med all sannolikhet är helt fel?

Men skulle jag göra ett försök så blir det så här:
Du tycks vara en fin människa. Du reagerar på dumhet och sådant som har gått snett i din verklighet. Du är bildad och intellektuell, och ligger skyhögt över medelnivån här på Passagen. Kul tycker jag. Du gillar barn, särskilt dina egna, och vill ge dem kunskap för livet. Det är ett mycket vackert drag, och något, som jag ser det, som de kommer att tacka dig för som vuxna. Jag har alltid haft samma inställning, och mina egna barn är mycket välutbildade.

Men du är lite känslig för påhopp, och tror instinktivt att någon vill håna eller kränka dig, om du läser ett inlägg riktat till dig som kanske är lite dubbelbottnat eller humoristiskt/ironiskt/sarkastiskt. I mitt fall är det inte så. Ibland skriver man så bara för att få inlägget mer läsvärt. Dessutom gillar jag ju dig och vill inte såra dig. Hade du inte varit så känslig så hade man kunnat skoja mer med dig. Obs! Skoja MED dig, inte ÅT dig. Kanske är det en yrkesskada du lider av, vad vet jag.

Photo Bra reflektion

Jag är faktiskt en sällsynt fin människa. Det har du ju alldeles rätt i och jag tycker att det var en bra reflektion du har gjort. Jag ÄR också känslig för kritik. Det bottnar i en halvdålig självbild som gör att jag lätt känner att jag egentligen inte kan det jag tror att jag kan, eller är så bra som jag oftast känner att jag är. Jag kan börjat tvivla på saker som egentligen är löjliga att tvivla på bara för att någon säger emot mig. Vad det beror på vete fåglarna (äh, jag vet egentligen).

En yrkesskada kan det inte gärna ha blivit eftersom jag inte har börjat arbeta med mitt yrke än. Håller ju fortfarande på med mitt förbaskade ex-jobb. Däremot så har du rätt i att jag har en tendens att tolka skämt och påhopp som överföringar och andra fenomen. Ett skämt är oftast inte bara ett skämt utan står ofta för någonting, tror jag. Där är jag överrens med Freud.

Photo Kritik och självkritik

Jag bryr mig otroligt lite om vad andra tycker om mig (ok jag erkänner; det är en halvsanning eller en vit lögn, eller rättare sagt en helsvart lögn, så klart), för jag vet nu vem jag är och inte är (ännu en lögn, men vad f-n, lite självrespekt har man väl, och sedan gäller det att hålla färgen så gott det går).

Ändå är jag inte främmande för att ta till mig konstruktiv och positiv kritik (glöm det), eftersom det är en förutsättning för att jag ska kunna genomgå min utveckling mot den perfekta människan (haha). Denna process pågår ständigt inom mig, och jag bejakar och stöttar den på alla sätt (uörk, t.o.m. jag själv tycker detta börjar gå för långt).

Detta mitt drag kan du se så tydligt i mina inlägg här på Passagen. Aldrig bemöter jag väl kritik negativt, och aldrig tar jag väl påhopp personligt (usch, nu kräks jag snart)? Kanske är det för att jag vill vara ett föredöme åt alla förvirrade medlemmar som inte kan höja sig till min nivå (där fick dom)?

Så kära mom, studera mig och följ mitt exempel, så blir din självbild garanterat ljus och lycklig, men ändå rättvis och sann (haha). Lycka till!

Photo Du…

jag bara ler.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s