Integritet

Integritet är ett begrepp som jag ofta återkommer till i tanke och i diskussioner. För en tid sedan försökte jag förklara min syn på begreppet med en person som endast såg begreppet ur synvinkeln personlig integritet. Det är en viktig aspekt av begreppet och den är reglerad i svensk lag. Det handlar om vilken slags personlig information som ska skyddas och är ofta synonymt med privat sfär, privatliv och så vidare.

Den aspekt av begreppet integritet som jag älskar är dock en annan. Jag hittade en fantastisk formulering på Wikipedia idag och den lyder:

Integritet är ett begrepp som innebär frihet från självmotsägelser i handlingar, värderingar, metoder, principer, förväntningar och så vidare. Inom etiken handlar det om ärlighet och sanningshalt. Integritet kan betraktas som motsatsen till hyckleri i den meningen att det ytterst handlar om huruvida något är konsistent eller självmotsägande, exempelvis skall diskussionsparter med (möjligen skenbart) olika värderingar antingen stå för dessa eller också erkänna ett analytiskt misstag och justera sin åskådning.

Ordet stammar från latinets integer som betyder hel eller komplett. I många sammanhang handlar det om kvaliteter som ärlighet och en helgjuten karaktär som individ, organisation, etc. Man kan tänkas värdera graden av integritet efter i vilken utsträckning man handlar efter de värderingar, övertygelser och principer man hävdar att man har.

Det handlar således inte om att hålla sina privata uppgifter privata (i det har fallet), utan om att vara en hel (obruten) person. Jag gillar detta: ”exempelvis skall diskussionsparter med (möjligen skenbart) olika värderingar antingen stå för dessa eller också erkänna ett analytiskt misstag och justera sin åskådning”. Är det inte just att detta saknas så ofta som man blir så störd av på olika diskussionsforum (Obs! Retorisk fråga)? Att justera sin åskådning då man inser sitt analytiska misstag är ett ovanligt beteende bland diskussionsdeltagare. När det händer, stundom, lyser det om den personen. Då ser man integriteten stråla och känner en sådan värme och glädje. På Wikipedia hittade jag även följande, som är så bra att jag bara citerar direkt:

”Integritet som egenskap innebär att någonting är väl sammanhängande (integrerat) och motsägelsefritt inom ramen för vissa principer. Ju bättre detta någonting hänger ihop och har färre motsägelser (interna fel och konflikter) desto högre grad av integritet finns det.”

”Exempel på några tillämpningsområden och dess möjliga tolkningar:

  • Intellektuell integritet – när tankar och slutledningar hos en enskild person eller grupp är så logiskt sammanhängande och motsägelsefria att individen eller gruppen ifråga känner mod att stå för dem och följa dessa oavsett vilka logiska konsekvenser inom tankesystemet de än leder till.
  • Emotionell integritet – när ens känslovärld är så väl sammansatt att personen ifråga upplever en starkt inre trygghet och tillfredsställelse i hela sin tillvaro. Man upplever sig varken splittrad eller frustrerad utan enbart lugn och harmonisk, uppfylld av ett lyckotillstånd.
  • Psykisk (själslig) integritet – ett enhetligt, icke splittrat JAG där olika psykiska egenskaper (psyke) hänger ihop på ett så kompletterande sätt att de upplevs som en helhet. Motsatsen är psykisk splittring det vill säga schizofreni.
  • Andlig integritet – när ens abstrakta idéer och/eller andliga föreställningar hänger ihop på ett så enhetligt och sammanhängande sätt att de leder till en stark övertygelse eller tro att man är beredd aktivt försvara den med handling, ibland även till priset av eget liv.
  • Moralisk integritet – innebär att en individ, grupp eller organisation av egen inre övertygelse inom ramen för ett humanistisk–etiskt system respekterar andra människors värde och är beredd att aktivt försvara deras rätt till okränkbarhet; kämpa mot orättvisor och maktmissbruk (civilkurage) trots eventuellt motstånd och negativa följder med fara för sitt liv eller social status.

Begreppet integritet kan även syfta på den offentliga personens förmåga att utöva sin makt, ledarskap eller annat inflytande på ett sådant sätt att den inte låter sig påverkas av sina egna intressen och/eller korrumperas.”

En person som visar tydlig integritet och därmed upplevs som en hel person blir allvarligt bemött, respekterad och lyssnad på. Motsatsen upplevs som hyckleri och även om det ibland kan vara väldigt provocerande (!) är det svårt att ta en sådan person på allvar. 

På Vardagsprat diskuteras just nu var gränsen går för hur mycket personlig information man lämnar ut på Internet. Jag tror inte att man kan fastslå en sådan gräns, den är olika från person till person. Man kan tänka sig två ytterligheter; å ena sidan en person som berättar hela sin livs historia och kanske visar bilder på sig själv naken, å andra sidan en person som bara diskuterar allmänna händelser, aldrig delar med sig av någonting om sig själv och definitivt inte visar hur hon eller han ser ut. Någonstans på skalan mellan de två har varje person sin gräns.

Ett beteende som upplevs som gränslöst, till exempel på Internet, återspeglas ibland i även andra aspekter av personens liv. Det behöver inte vara skadligt att berätta allt om sig själv på Internet, men om beteendet är generellt, det vill säga går som en röd tråd genom livet i stort, kan det å ena sidan indikera bland annat en bristande identitet och en dålig självkänsla och å andra sidan (därmed) försvåra livet för personen. 

Problemet uppstår om man även anser sig ha rätt att skriva om andra människors personliga uppgifter, där finns en rätt tydlig gräns anser jag och detta gäller även de egna barnen.

/Amo

Vad är en människa – Psykodynamiskt perspektiv V

Försvarmekanismerna

Den här teorin bygger på att jaget hela tiden strävar efter att vara anpassat till verkligheten och att vara funktionsdugligt. När kraven från oss själva eller varandra blir för stora, upplever jaget ångest och vi finner oss i psykisk obalans, vi mår dåligt helt enkelt. Därför måste vi, omedvetet, försvara vårt jag från att känna ångest. Det gör vi med hjälp av försvarsmekanismer, som då blir en hjälp att förvränga verkligheten en smula. När vi använder oss av dessa mekanismer, förstår vi det inte själva. Men efteråt, när vi i lugn och ro kan se tillbaka på en svår tid som varit eller en ångestväckande händelse, kan vi emellanåt upptäcka att vi använt oss av försvarsmekanismer. Ofta kan vi också se att andra använder sig av försvarmekanismer för att skydda sig från olika ångestväckande händelser. Även otillfredsställda behov (till exempel trygghets- eller gemenskapsbehovet), kan vara anledning till att man använder försvarsmekanismer.

Detta är de försvarsmekanismer som många av oss använder.

Bortträngning

Sådant som ger oss ångest tränger vi undan från medvetandet och försöker glömma det. Vi minns i allmänhet mindre från en svår period i våra liv än från en lycklig period.

Förnekande

Vi vägrar acceptera obehagliga sanningar, därför håller vi fast vid att de är osanningar. Personal inom missbruksvården träffar ofta blivande patienter, som envist hävdar att de inte skulle ha några problem att sluta när som helst. Man förnekar fakta och beslutar sig för att betrakta kritiken som direkta personangrepp. Det sägs att Freud själv in i det sista förnekade att han hade cancer i tungan!

Regression

När vi behöver mer uppmärksamhet från omgivningen kan vi hålla ångesten ifrån oss genom att regrediera. Då börjar vi uppträda som om vi var på ett tidigare utvecklingsstadium. När ett 4-årigt barn får ett syskon, är det vanligt att barnet regredierar och börjar behöva både välling och nappflaska igen. Då får barnet den uppmärksamhet som hon/han behöver. När en äldre person skall in på sjukhuset, är det vanligt att personen börjar uppträda som att hon/han var mer förvirrad än vanligt och uppträder extra hjälpsökande för att få mer omtanke från omgivningen.

Projicering

Vi tillskriver andra personer de egenskaper och motiv som vi inte kan acceptera hos oss själva. Om jag t ex anklagar någon annan för att vara snål, rädd eller svartsjuk, kan det i själva verkat vara mig själv det handlar om.

Förskjutning

Förskjutning använder vi ofta när vi blir arga men inte kan eller vågar rikta ilskan åt rätt håll. Om man blir utskälld av chefen, skäller man inte tillbaka. Istället tar man med sig all ilska till sina medarbetare eller hem till sin familj och skäller ut någon där.

Rationalisering

Rationalisering är ett sätt att bibehålla den egna självkänslan. Det blir som en sorts bortförklaring. När en elev får tillbaka ett prov, som gått dåligt, säger eleven ”Han har så konstiga frågor den där läraren! ” På så sätt slipper eleven ångest och skulden läggs på läraren. Eller när en man inte får den kvinnas om han är kär i, kanske han säger att hon ändå inte var något att ha.

Reaktionsbildning

Man visar den absoluta motsatsen till de känslor man egentligen har. Om en kille är kär i en tjej, men inte vågar visa det för någon, kan han visa upp de motsatta känslorna för tjejen. Han kan vara väldigt elak och fräck mot henne, fast han alltså egentligen är kär i henne. Om en kvinna har fött ett barn, som hon egentligen inte ville ha, kan hon visa upp precis de motsatta känslorna. Hon kan bli överdrivet omsorgsfull och gullig mot barnet, just för att hon i sitt inre inte kan acceptera att hon inte ville ha barnet.

Isolering

Man håller borta alla jobbiga känslor ifrån tankeverksamheten. Man isolerar alltså det känslomässiga och bygger upp en mur mellan tanke och känsla. Oftast handlar det om en upplevd kris som man har svårt att förstå varför det hände eller hur det gick till.

Kompensation

Om vi är dåliga på någonting kompenserar vi det omedvetet genom att satsa på något annat. Man säger ofta att människor har olika behov av att hävda sig, vi har också olika behov av att kompensera våra oacceptabla brister. Detta ses som en positiv försvarsmekanism så länge det inte övergår i skryt och lögner. Då kallas det istället för överkompensation.

Eskapism

Dagdrömmeri. Vi flyr undan det som är jobbigt i våra liv genom att drömma oss bort. Dokusåpor på tv är exempel på sådant som får oss att komma ur våra egna problem för en stund. Sedan är det en annan fråga att moralen och människosynen i tv-såporna, kan vara förödande för oss och den uppväxande generationen.

Sublimering

Driftsenergierna som Freud talar om har svårt att få utlopp på rätt sätt. Då förädlas istället en del av driftsenergin till annan verksamhet. Ett exempel är det som händer när en person inte har fått ge utlopp för behoven under den anala utvecklingsfasen. Om barnet växer upp och blir konstnär, som målar stort och ”kladdigt”, kan det handla om ett problem med att få ge utlopp för driftsenergier.

Humor

Freud ansåg att sinne för humor är den största av alla försvarsmekanismer. Att säga att någon saknar sinne för humor, oavsett hur intelligent eller trevlig personen är, är ju alltid en mycket allvarlig negativ kritik.

Vi kan skämta bort det mesta som är jobbigt. Vi kan ju inte skratta och gråta av sorgsenhet samtidigt. Skrattet gör att vi upplever en tillfällig frigörelse från ångest och fruktan. Det är mycket ångestdämpande att skratta i trängda lägen. Det finns faktiskt skrattföreningar. Man började med detta i Goa i Indien för många år sedan och nu har rörelsen nått Sverige. En skrattforskare anser att det finns sju olika typer av skratt:

Det humoristiska skrattet – något är kul!

  • Det sociala skrattet – vi smittas av andras skratt. Vi skrattar alltså för att andra skrattar.
  • Ignoransskrattet – man skrattar för att dölja sin okunskap eller pinsamhet.
  • Ångestskrattet – man känner lättnad när ångesten släpper.
  • Sarkastiskt skratt – är ett elakt och förgörande skratt som oftast är riktat mot någon person.
  • Ursäktande skratt.
  • Kittlingsskratt – en skön respons på fysisk stimulans i kittlingsretliga zoner!

Vad är en människa – Psykodynamiskt perspektiv IV

Teorin om medvetandets delar

Medvetenhetens delar kan man åskådliggöra med bilden av ett isberg.

Man bara se toppen av isberget. För att kunna se mer måste vi dyka ner och undersöka vad som finns under ytan. Uppe på toppen av isberget finns allt det som vi människor vet om, de tankar, känslor och handlingar som vi är medvetna om just för tillfället. Precis i vattenlinjen finns det förmedvetna . Ibland ser vi det och ibland inte. Här finns sådant som vi utan stora problem kan nå fram till i vårt medvetande. Det kan ta en stund att plocka fram, men det finns där. I det förmedvetna finns det mesta av vad vi menar med minnen. Längre ner i djupet finns det omedvetna.

Isberg flyttar på sig och dras med av strömningar i havet och så förändras också läget för det omedvetna. Hit ner är det svårt att nå, det är också den tyngsta och mörkaste delen av en människas jag. Här samlas svåra minnen och konflikter, allt det som är för jobbigt för oss att ta fram i dagsljus. Men detta, menar Freud, är den del av medvetandet som präglar personligheten mest.

Mellan det förmedvetna och det omedvetna finns censuren. Det är en stark spärr som allt material måste passera igenom. Censuren har, trots att den är en verkligt stark spärr, sina begränsningar. Ibland kan det råka passera något olämpligt material upp till det förmedvetna. Exempel på sådant är sk freudianska felsägningar. En sådan felsägning innebär att vi tänker säga en sak men råkar säga en annan, för att det omedvetna har ”halkat igenom” censuren. Ett exempel: Två kvinnor, fru Faal (uttalas Fål) och fru Larsson, som inte är så förtjusta i varandra, möts i butiken och hälsar på varandra. Fru Larsson hälsar och säger ”Men goddag fru Ful!”

Lärtecken

Vad är en människa – Psykodynamiskt perspektiv III

Personlighetens delar

Skall jag följa med mina vänner ut på en krogrunda eller skall jag stanna hemma och studera inför tentamen imorgon? Vi har alla åtskilliga gånger i livet känt oss kluvna mellan vad man bör och vad man vill. Freud anser att vi inom oss har en tre strukturer i psyket. Här finns detet, som brukar åskådliggöras lättast genom ett litet barn som bara skriker efter ”Jag vill ha”, ”Jag vill göra”, utan att ta någon notis om vad som är rimligt, nyttigt eller förnuftigt. Detet anser Freud vara det mest ursprungliga i människan. Vad som händer i detet är helt omedvetet. Det är här som livs- och dödsdrifterna hör hemma.

Men världen är ju inte inrättad så att alla människor alltid kan få vad de vill ha, oavsett hur mycket de skriker efter det. Därför finns också jaget i personlighetens struktur. Jaget vet vad som är förnuftigt och realistiskt, därför försöker jaget att anpassa alla detets önskemål till verkligheten. Men jaget låter sig ofta också luras av detet att få tillfredställt sådant som inte är vettigt. T ex att man faktiskt går på krogen trots den stora tentan dagen efter!

Den del av personligheten som utvecklas sist är överjaget . Överjaget kallade Freud den stränge härskaren. Han menade att de regler, normer och attityder vi i barndomen tar över från närstående vuxna (kan också vara andra vuxna än föräldrarna), blir som en inre domare, som säger till oss vad som är rätt och fel, gott och ont. Vi vill ju alla vara lyckliga och starka individer, vi vill känna stolthet över den vi är och det är belöningen som överjaget utdelar om man uppfört sig ”rätt”. Freud menar dock att överjaget kan bli för starkt och förbjudande och det menar han är orsaken till neuroser.

Om man istället väljer att inte följa överjagets ”rekommendationer” så kommer straffet i form av självförebråelser och skuldkänslor. Överjaget är ungefär detsamma som samvetets röst. En människa som, av någon anledning, inte har internaliserat (tagit in och införlivat med det egna jaget) de regler och normer som föräldrarna (eller samhället eller andra vuxna) haft, får problem i vuxen ålder. Hon har alltså inget överjag. Det betyder i sin tur att han inte får samvetskval eller skuldkänslor när hon har handlat fel. Alla människor har drag som liknar detta, att vi emellanåt kan bortse från vad som är rimligt, lämpligt och bra, till förmån för vad vi vill och känner för. När det är ett personlighetsdrag, blir det ett problem. När en människa aldrig mår dåligt för något dåligt han/hon gjort, då kallas det ”antisocial personlighetsstörning” eller ”psykopati”.

Lärtecken

Vad är en människa – Psykodynamiskt perspektiv II

Utvecklingsteori
Freuds utvecklingsteori bygger på idén om att libidon är en livgivande urkraft. Libidon är kopplad till speciella delar av kroppen, de sk erogena zonerna . Därför säger man att Freuds utvecklingsteori är av psykosexuell art.

De olika stadierna är:

Den orala fasen: 0-1,5 år

Här är lustupplevelsen förknippad till munnen. Allting skall undersökas med munnens hjälp, barnet får näring och mättnad genom närheten till mammans bröst. Nappar, snuttefiltar och annat som det lilla barnet suger på ger tröst och tillfredställelse. Om barnet inte får använda munnen på detta sätt, kan det få problem i vuxen ålder. Ett otillfredsställt oralt behov kan då visa sig i glupskhet, tröstätande, alkoholism och kanske kan man säga att rökning kan härröra från problem under den orala fasen.

Den anala fasen: 1,5-3år

Nu riktas libidon mot ändtarmsöppningen (= analen). Barnet upptäcker att han själv kan producera något. Ofta tänker föräldrarna i detta stadium att det är dags att visa barnet vad man gör med en potta. Det innebär att barnet i sin tur får visa sin vilja att producera eller att välja att inte producera någonting i pottan. När barnet bestämmer sig för att inte bajsa i pottan, uppstår ofta konflikter med föräldrarna. Därför säger man att denna tid också präglas av trots från barnet. Barnet upplever ambivalens (motstridiga känslor) mellan kärlek och lydnad och vilja att demonstrera sin egen vilja och makt. Freud menar att problem under denna tid kan i vuxen ålder visa sig i ”analfixering”.

Personer med analfixering är överdrivet snåla och klarar inte av att dela med sig av någonting till andra, de vill m a o inte producera någonting till andra, som barnet i pottan skall producera bajs i pottan, för att föräldrarna skall bli nöjda. Analfixerade personer är också ”renlighetspedanter”.

Den falliska fasen: 3-6 år

Nu är det könsorganen som intresset riktas mot (fallisk= phallisk= manligt könsorgan). Barnet upptäcker sin kropp, upplever lustkänslor när man rör sina könsorgan och intresserar sig för hur andras könsorgan ser ut. Barnet blir medvetet om att det finns två olika kön. I 5-6 årsåldern är det vanligt, menar Freud, att barnet riktar erotiskt laddade känslor mot föräldern av motsatt kön. Pojkarna vill komma närmare sin mamma och hålla undan pappan från mamman, och flickorna vill vara närmare sin pappa och hålla undan mamman från pappan. Just den åldern kallas Oidipusfasen. Oidipus berättas det om i den grekiska mytologin. Han dödade sin far och gifte sig med sin mor. Men han visste inte om att de var hans föräldrar, han hade blivit bortadopterad. Barnet har under den falliska fasen förstått att eftersom det inte kan vinna kampen, så skall det liera sig med motståndaren istället. Därför övertar nu barnet de normer, attityder och regler som föräldern av samma kön har. De blir sedan en del av ”överjaget” (se teorin om personlighetens delar).

Latensfasen: 7-12 år

Latensfasen är en viloperiod vad gäller libidon. Andra delar av personligheten utvecklas desto mer. Barnet börjar i skolan, med allt vad det kan innebära. Om det blir problem med kompisarna är det vanligt att barnet håller det hemligt under denna tid, det vet alla barnpsykologer. Överjagets stränga regler och förhållningsorder mjukas upp en aning under denna tid.

Den genitala fasen: ca 13-18 år, puberteten

Åter riktas intresset mot könsorganen, men nu med en mer vuxen blick som ofta inkluderar en annan människa. Oidipusproblematiken från förr kommer också upp till ytan igen och ställer till med konflikter mellan tonåringen och hans/hennes föräldrar.

Lärtecken

Vad är en människa – Psykodynamiskt perspektiv I

Det psykodynamiska perspektivet
Detta perspektiv har främst fokus på människans känsloliv, hennes erfarenheter, tankar och inre liv. Sigmund Freuds psykoanalys ligger till grund för perspektivet.

Drifter

Utgångspunkten för Freuds teorier är att människan drivs av sina drifter. Med drifter menas behov som alla människor har och som kräver regelbunden tillfredställelse. Det finns två egentliga typer av drifter hos människan, menar han, och det är Thanatos – dödsdrifterna – och Libido– livsdrifterna .

Thanatos – dödsdrifterna – är kopplade både till aggression och till förstörelselusta. Båda drifterna kan riktas mot den egna personen. Kanske vågar man påstå att de som söker adrenalinkickar, med hjälp av ”farliga” hobbys, som bergsklättring eller bungyjumping, har större behov av att ge uttryck för dödsdriften. Annars brukar man säga att driften får utlopp när vi ägnar oss åt självförstörande (självförnekande) aktiviteter, när vi gör oss själva illa, psykiskt eller fysiskt.

Hunger och sexuell längtan är viktiga delar av det som utgör livsdrifterna. Hur libido visar sig mellan människor, det vet ju de flesta av oss. Men hur är det när driftsenergin riktas mot det egna jaget? Då kan det visa sig som en egenkärlek, som inte verkar sund. Man brukar ibland höra talas om Narcissus, han som enligt myten förälskade sig i sin egen spegelbild. Sådan blir människan vars libido riktats mot henne själv. Det kallas narcissism.

Vad är en människa – behaviorismen

Behaviorismen fokuserar på enbart det mätbara, yttre beteendet som människan visar upp.

Klassisk betingning/signalinlärning

Kanske är du, som läser det här, rädd för tandläkaren. Har du varit med om något hemskt hos en tandläkare? Om smärtan du upplevde hos tandläkaren får dig att reagera med rädsla, då har du blivit betingad.

Har du en favoritdoft? Är det en doft av parfym som din älskade hade på sig när ni träffades  Du kopplar, omedvetet förstås, ihop en doft med en känsla, som får dig att må bra.

J.B Watson

En av de första och mest framstående forskarna inom behaviorismen var en amerikansk psykolog som hette John B. Watson (1878-1958). Han skrev i sin bok ”Behaviorism” (1925):

 ”Ge mig ett dussin friska, välskapta barn och min egen specificerade värld att uppfostra dem i och jag garanterar att jag kan ta vilken som helst och träna honom till vilken specialitet som helst – läkare, advokat, konstnär, företagsledare, ja, även tiggare och tjuv, oavsett hans anlag, böjelser, förmåga, kallelse och hans förfäders ras”.

Med de orden menade han att miljön och uppfostran betydde allt, arvet var betydelselöst.

På laboratoriet hade Watson hand om en elvamånaders pojke, Albert. Lille Albert tyckte mycket om att leka med ett av laboratoriets försöksdjur, en liten vit mus. En gång när Albert satt och lekte med musen, slog Watson hårt med en hammare på en järnstång. Det plötsliga, skarpa ljudet skrämde Albert, som var helt oförberedd. Albert vågade inte leka med musen igen, han förknippade musen med det skarpa och otäcka ljudet från järnstången, han var betingad. Han undvek musen och vågade aldrig mer komma i närheten av den.

Vartefter tiden gick upptäckte Watson att Alberts rädsla för musen generaliserades. Han blev rädd för allting som liknade vit päls. Han var nu rädd för kaniner, katter, tomten (som ju har vitt skägg) och skäggprydda män i allmänhet. Watson hade tänkt sig att hjälpa Albert med rädslan för möss, men hans rädsla hade utvecklats till att bli en fobi. Watson lät då Albert, under lugna och trygga förhållanden, närma sig en liten vit mus, tills han inte längre blev rädd för den.

Ivan Pavlov

Nobelpristagaren Ivan Pavlov (1849-1936) var en rysk fysiolog som gjorde försök på hur matsmältningen hos hundar går till. Om vi människor är hungriga eller sugna på något gott, ökar mängden saliv i munnen (kallas före betingningen för obetingad respons ) vid blotta tanken på maten (kallas nu före betingningen för obetingat stimuli ). Pavlov upptäckte att när hundskötarna kom med mat till hundarna, började hundarnas saliv att rinna till redan när de hörde skötarnas steg i korridoren utanför. Naturligtvis sker det helt omedvetet. I och med att hundarna i sitt naturliga tillstånd är inriktade på att överleva och själva skaffa föda, säger man att associationen med skötarnas fotsteg var en inlärd reflex . Det naturliga för en hund är ju att den jagar reda på ett passande, ätbart byte själv. Det är en medfödd reflex .

När en varelse associerar på det sätt som inte är medfött, kallar man det som motsvarar fotstegen hos skötarna, för betingade stimuli och hundarnas reaktion på stegen med en betingad respons , de saliverade.

Pavlov fortsatte med sin forskning genom att lägga till ytterligare stimuli som han betingade hundarna att reagera på. Strax före skötarnas fotsteg kunde en lampa tändas. Gjorde man så ett antal gånger, började hundarna salivera när lampan tändes. Ytterligare ett steg kunde man ta, menade Pavlov, man kunde ringa i en klocka strax före lampan tändes. Efter några gånger började hundarna reagera med salivering när klockan ringde. Det kallas betingning av tredje graden och där ansåg Pavlov, gränsen gå för vad ett djur kan betingas till.

Meningen med Pavlovs experiment var att lära sig något om hur människan fungerar och reagerar på olika signaler. Man har kommit fram till att människor som lider av fobier ofta generaliserar fobierna. Det betyder att deras fobier breddas varefter tiden går, de får alltfler saker som de reagerar på med stark rädsla. Det är vad Pavlov kallat en stimulusgeneralisering . I filmen ”Ondskan” ser vi prov på betingad respons i moderns reaktion när styvfadern säger till Erik –

”vi får lov att pratas vid efter maten”.

 

B. F. Skinner

För B. F. Skinner (1904-1990) var ledordet förstärkning. Det handlar om olika sätt att öka (eller minska) sannolikheten för att ett visst beteende skall uppvisas. Vi låtsas att vi möts öga mot öga du och jag. Vid det tillfället bestämmer jag mig för att berätta en rolig historia för dig:

Det är alldeles fullt med folk på bussen. En äldre dam står i trängseln och stirrar uppfordrande på en sittande, ung man. Till slut säger hon till honom: ”Res er upp, är ni snäll!”

Mannen svarar: ”Å nej, lilla damen! Det där knepet känner jag minsann till. Då skulle ni bara ta min plats!”

Skrattade du?

Då har sannolikheten ökat för att jag, nästa gång vi ses, berättar ytterligare en rolig historia för dig. Om du däremot tittar på mig som om jag bara var fånig, kommer jag nog aldrig att berätta en rolig historia för dig igen. Skinner menar att du, genom att du skrattar åt min historia, har givit mig positiv förstärkning. Jag vill gärna känna igen att du tycker om mig och min humor, så jag fortsätter därför att berätta historier för dig.

Den positiva förstärkningen kan användas i många olika situationer, i barnuppfostran, i skolan och i en relation. Positiv förstärkning kan vara av två slag. Den primära förstärkningen handlar om att belöningen (skrattet i exemplet ovan) är sådant alla människor uppskattar oavsett ålder och sociala eller kulturella omständigheter. Vi tycker om närhet, gemenskap, trygghet, kärlek, kramar, pussar och beröm. Det är primära förstärkare.

De sekundära förstärkarna är sådant som vi under åren lär oss att uppskatta. Vi vill ha fina betyg, hög lön, fin bostad, status, pengar .

Det finns också någonting som kallas negativ förstärkning , som minskar sannolikheten för att ett beteende skall upprepas. Också det används ofta i barnuppfostran. Ett icke- önskvärt beteende leder till obehagliga reaktioner hos omgivningen. Låt oss säga att mitt barn spottar inomhus och jag ser det. Då säger jag ifrån och visar att jag är arg. Barnet torkar upp spottet och ber om ursäkt. Då är jag åter lika glad och vänlig som alltid annars. Det negativa, dvs mitt arga ansikte och min arga röst, försvinner när önskat beteende visas upp.

Lärtecken

Vad är en människa? Psykobiologi

I det psykobiologiska perspektivet studerar man hjärnan, de kemiska processerna, hormonerna och nervsystemet, för att förstå vad en männsika är. Man testar människan med till exempel röntgen och ser vad som händer om en människa utsätts för stress eller sömnbrist. Man intresserar sig mycket för ärftlighet och forskar med hjälp av enäggstvillingar om bl a psykisk ohälsa bland tvillingar på grund av vad de har varit med om i livet. Forskning har bland annat visat att det kan finnas viss ärftlighet för negativa livshändelser bland de personer som har lidit eller lider av depressioner. Man kan se skillnader mellan en- och tvåäggstvillingar när det gäller detta. Man har även forskat på hur viktigt den tidiga miljön är i de fall tvillingar har blivit åtskilda efter födseln. Här kopplas psykiatri och biologi ihop.

Vi människor är alltså både psykiska och fysiska varelser och dessa två delar påverkar varandra sinsemellan. Vår somatiska del (den som rör kroppen) kan påverka vårt psyke och vårt psyke kan påverka vårt somatiska mående. Vår uppsättning gener (vårt arv) kan påverka vårt psykiska liv, likväl som miljön gör det.

Vad är en människa

Jag tänkte starta en serie som handlar om vad en människa är. Detta ämne dyker upp då och då på Vardagsprat och jag tycker att det är extremt intressant. Det är också extremt komplext och kan inte beskrivas med mindre än att man delar upp det i olika ”kapitel”.

Man kan se på begreppet ”människa” ur många olika perspektiv; religiöst, psykologiskt, filosofiskt, medicinskt och polititiskt. Ett enda räcker inte för att förklara vad en människa är.

En människa kan vara som ett samlingskärl av olika produkter som zink, järn, socker osv. Men människan är mer än det fysiskt mätbara. Människor tänker, känner och upplever saker. Människan är en komplex varlese.

På Vardagsprat debatteras nu huruvida en människa som skvallrar kan betraktas som en människa. En del säger tveklöst att så inte är fallet. Då tänker jag i mitt stilla sinne att vi nog inte är människor någon av oss. Det är nog rätt mänskligt att skvallra om jag får tro något. Är det inte egentligen bara människor som skvallrar?

Välkomna att läsa om människan i några inlägg som följer!

/Amo