Sovjets förbjudna konstskatt

”Litteraturen kan inte vara en enskild angelägenhet, utan måste bli en del av proletariatets gemensamma sak, ett »drivhjul« i ett enda stort socialdemokratiskt maskineri, som sätts i rörelse av hela arbetarklassens hela politiskt medvetna förtrupp.” (Lenin, 1905)

Följden av denna inskränkta konstsyn blev att ”socialistisk realism” förklarades som dogm för alla sovjetiska konstnärer inom alla konstarter. Syftet var att skapa en konst som skulle inspirera massorna till kärlek till arbetaren och byggandet av kommunismen. Kommunistpartiets vägvisande hand skulle tukta författare och konstnärer för att, med Stalins ord, få dem att bli ”själens ingenjörer”, och forma den nya sovjetmänniskan. Enbart de realistiska och naturalistiska stilarna var tillåtna, och för dem som avvek från partilinjen väntade hårda straff.

Men alla vek sig inte under förtrycket. Under Stalins hårda regim trotsade en liten grupp konstnärer kommunistpartiet och skapade i hemlighet avantgardistisk konst. Den unge konstnären och arkeologen Igor Savitsky samlade från 1957-1966 tusentals smycken, mattor, mynt, kläder med mera, och övertygade myndigheterna om behovet av ett museum – och på så sätt skapades Nukus-museet i det avlägsna Uzbekistan. Därefter började Savitsky med stort mod samla avantgardistiska konstverk av centralasiatiska konstnärer, bland andra Alexander Volkov, Ural Tansykbayev, Victor Ufimtsev av den uzbekiska skolan, och senare de ryska Kliment Redko, Lyubov Popova, Mukhina, Ivan Koudriachov och Robert Falk – vars målningar redan hade erkänts i Västeuropa men förbjudits i Sovjetunionen. Savitskys bedrift och mod var ännu större än så, eftersom han låtsades köpa godkänd konst för statliga medel och sedan placera dem i sitt museum. Savitsky lyckades på så sätt rädda och samla 40,000 förbjudna konstverk. Savitskys livsverk saknar motstycke i före detta Sovjetunionen, kanske i hela världen.

Vad säger ni? Borde dessa konstnärer ha fängslats, torterats och satts i arbetsläger? Borde de ha slutat måla sin EGEN trotsiga konst och sluta gömma den i kistor på vindar och källare, och istället ha anpassat sig efter förtrycket? Men hur skulle då en sovjetisk konstnär veta om han befann sig på den smala vägen eller inte? Vad var ”rätt” konst?Svaret är: konsten skulle vara så simpel att till och med KGB:s konstkritiker begrep den.

Fenomenet lever kvar här och där i Trångsynthetens odemokratiska enklaver… Brrrr!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag säger också nej

Även jag kommer att tacka nej ifall Socialdemokraterans verkställande utskott skulle komma att erbjuda mig posten som partiledare. För vem fan vill leda ett parti som dinglar på 4-procentspärren?

Ville bara ha det sagt.

Även dessa personer kommer att avböja ifall de blir tillfrågade, såvitt jag förstår…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Kommer S att falla ur riksdagen?

S kan idag räkna med 23 procent av de svenska väljarnas sympatier. Riksdagsspärren ligger som bekant på 4 procent. Frågan man ställer sig är om Håkan Jugholt ska lyckas i sina ambitioner att bli historisk, och få sitt parti utkastat ur Sveriges riksdag. Det kan tyckas djärvt att hysa en sådan tanke, men eftersom både MP och V nu kastar lystna och glupska blickar på de vilsna sosseväljarna, så är ett utplånat S något man bör räkna med. Kanske inte redan i valet 2014, men avgjort 2018! Då har MP troligen 25 procent och V hela 10 procent, medan S kanske dinglar på ynka 4 procent. Kommer SD i ett sådant läge att rädda den Rrrrödgrrröna rrrrrörrrran? Fan vet… Jag tror det inte.

Håkan Juholt är alltså bra för alla – sjuka och friska, arbetslösa och förvärvsarbetande, ungdomar och pensionärer, svenskar och invandrare, ja, faktiskt för varenda kotte i vårt avlånga land. Leve Håkan Jugholt! Mannen som gav lögnen ett ansikte.

Jugholt och historien

Artikeln ”Spelet bakom kulisserna under S krishöst” I Dagens Industri är egentiligen en svensk historieskrivning i realtid av Tomas Nordenskiöld, som alla väljare borde läsa. Beskrivningen av budgethanteringen bygger på intervjuer med ett antal personer med god inblick i Socialdemokraternas ledning. Uttalandena från Håkan Juholt är inga direkta citat, utan är återgivna av Nordenskiölds källor.

Jag citerar rakt av, men har tagit bort de delar som avser ledande socialdemokraters åsikter i frågan. Varsågoda!

*    *    *

Spelet bakom kulisserna under S krishöst

Han tog över ett parti i kris. Efter nio månader med Håkan Juholt är det i fritt fall. Di Weekend har gett sig in i Socialdemokraternas inre för att ta reda på vad som fick partiet att sluta tro på sin ledare.

Det är en halvtimme kvar tills den ­socialdemokratiska skuggbudgeten ska delas ut till de egna riksdagsledamöterna, vid lunchtid måndagen den 26 september 2011. Då ringer telefonen på Social­demokraternas budgetavdelning på riks­dagen. Det är Håkan Juholt.

”Satsningen på höjt tak och höjd nivå i a-kassan måste tas bort”, säger han.

Håkan Juholt, som haft den färdiga budgetmotionen med sig hem över helgen innan­ den nu ska skickas ut till riksdags­ledamöterna, har fått kalla fötter.

De tre ansvariga politiska sekreterarna på budgetavdelningen ser förskräckt på när mobiltelefonen passas fram och tillbaka mellan kanslichefen Sven-Eric Söder och partiets ekonomiskpolitiske talesperson Tommy Waidelich.

Håkan Juholt är mycket bestämd. Det har precis gått upp för honom att a-kassan – med anslagen för att höja ersättningsnivån och sänka avgiften – utgör den enskilt största posten i budgeten.

Han har under de senaste veckornas budgetupptakt som ett mantra upprepat behovet av investeringar i infrastruktur och utbildning.

”Det är där tonvikten måste ligga”, säger han. ”Annars kommer det att vara ­öppet mål för Fredrik Reinfeldt och ­Anders Borg att utmåla oss som ett bidrags­parti”, förklarar han 20 minuter innan budgeten ska skickas ut.

Tommy Waidelich är ytterst ansvarig för budgeten och är den som samlat in synpunkter från riksdagsgruppen. Han är ­också den som såg till att a-kassereformen skrevs in i budgetmotionen bara några ­dagar tidigare. Men nu, med en uppjagad Håkan Juholt i telefonen, viker han sig utan invändningar.

I stället kommer protesterna från de ­politiska sekreterarna. A-kassan är inte vilken fråga som helst, en så pass stor förändring måste förankras i partiet först, anser de. Men det är förgäves.

”Stryk de 2 miljarderna som höjningen av a-kassan motsvarar och lägg pengarna på annat”, lyder ­ordern från partiledaren.

Han har även en djärv plan för hur det ska gå igenom.

”Smyg igenom det. Det var så han sa. Vi sa att det var en grandios felbedömning, men det hjälpte inte”, berättar en källa.

Det som sedan sker saknar motstycke i Socialdemokraternas 122-åriga historia.

Ordern om att stryka a-kassereformen på omkring 2 miljarder kronor från den 140 sidor tjocka budgetmotionen 20 minuter innan den ska delas ut till riksdagsledamöterna sprider en desperation på den socialdemokratiska budgetavdelningen.

Håkan Juholt är själv inte på plats och det är oklart om han inser vad det innebär. Det blir de tre politiska sekreterarna, som ­Håkan Juholt senare ska komma att anklaga för att ha gjort ett hafsverk, som tar sig an uppgiften. De gör precis som Juholt sagt. Tar de 2 miljarder som var avsatta för a-kassan och lägger dem på andra budgetposter. Tabeller summeras på nytt och texter skrivs om. Ungefär en timme försenad skickas budgetmotionen ut till partiets 112 riksdagsledamöter.

Dagen därpå, under tisdagseftermiddagen den 27 september, är det dags för Tommy Waidelich och Håkan Juholt att presentera sin budgetmotion.  Närvarande personer menar att något liknande aldrig skett i partiet. Det sker i två akter.

Den första inleds med att Tommy Waidelich visar ett antal powerpoint-bilder. Runt honom i sammanträdesrummet på plan tre på det socialdemokratiska riksdagskansliet sitter partiets högsta representanter i riksdagens utskott. När han är klar begär partiets arbets­marknadspolitiska talesperson Ylva Johansson ordet. Hon var jäkligt förbannad, beskriver en person.

”Hur tror ni vi ska kunna möta våra medlemmar med det här”, frågar Ylva Johansson retoriskt och runt om i sammanträdesrummet sitter de andra och nickar.

Fler tar till orda. Efter åren av frän kritik mot rege­ringens hantering av de arbetslösa, att då helt plötsligt strunta i a-kassan, är för mycket­ för de ledande partiföreträdarna. Håkan Juholt säger inte mycket. I stället är det Tommy Waidelich som nervöst försöker lugna sina kolleger. Men det är lönlöst. Mötet avslutas.

Som alltid på tisdagar väntar ­mötet med samtliga S-ledamöter direkt ­efter. Efter en promenad genom riksdagens underjordiska gångar till andrakammarsalen, där övriga riksdagsledamöter redan slagit sig ned, släpper alla hämningar.

Ylva Johansson gör ett ännu argare inlägg. Andra, även tidigare lojala med Håkan Juholt, följer efter. Besvikelsen är stor. Parti­ledningens kompetens och ledarskap ifrågasätts öppet. Den här gången kan inte Håkan Juholt tiga utan går i svarsmål. Men hans ord ­väger inte tyngre än någon annans. Nederlaget är ett faktum.

”Vi har en budgetmotion som inte håller måttet. Den måste helt enkelt skrivas om”, skriver partiets gruppledare Carina ­Moberg i ett internt mejl efter mötet. Mejlet läcker snabbt till medierna. Så blir det också,­ budgetavdelningen får i uppgift att skriva in a-kassan igen.

För att återupprätta sin rejält skadeskjutna ställning i partiet filar Håkan Juholt på en försvarslinje. En linje som enligt Di Weekends källor innehåller många osanningar. Påståenden som ska få personer i hans närhet att ställa frågan: Hur kunde denna man bli Socialdemokratraternas parti­ledare?

Måndagen den 3 oktober, knappt en vecka efter att Håkan Juholt och Tommy Waidelich under förnedrande former blivit överkörda, är det dags för ett nytt möte med riksdagsgruppen.

Budgeten, där förstärkningen av a-kassan nu åter finns med, har fått grönt ljus av ett extrainkallat gruppstyrelsemöte några dagar tidigare. Håkan Juholt har ­suttit i SVT:s morgonsoffa och intervjuats i Aftonbladet om det interna mejlet och den hårda interna kritiken. Han förnekar allt.

”Vi ska inte vara ett land där sjuka och ­arbetslösa tvingas till fattigdom. Att någon trodde att vi skulle presentera en budget som innehöll något annat tycker jag är ­komiskt”, säger Håkan Juholt till Aftonbladet.

Dessutom påstår han att den budget riksdagsledamöterna en vecka tidigare fick i sin hand långt ifrån var klar.

”Det var ostrukturerat. Det saknades ­flera kapitel i den.”

Hans medarbetare, såväl i staben av ­politiska sekreterare som flera riksdagsleda­möter, har en annan bild. Budgeten var klar. Inga kapitel saknades. Men i stället för att säga som det är och medge sitt misstag för gruppen, inleder Håkan Juholt riksdagsgruppmötet med ett känsloladdat försvarstal där han på ett helt annat sätt beskriver vad som skett.

”Det är mitt fel, allt är mitt fel”, börjar han. ”När jag fick utkastet på söndagskvällen och såg att höjningen av a-kassan inte fanns med skulle jag ha stoppat det. Jag tvekade. Men jag tänkte ändå att vi kör så att gruppen får ta del av det och så har vi en bred diskussion, förklarar Håkan Juholt för sina kollegor, ­varav flera var med när Håkan Juholt krävde att a-kassan skulle strykas ur budgeten.

”Det är direkt lögn att han hade funderat på att stoppa det. Det var ju han som hade krävt att a-kassan skulle tas bort”, ­beskriver en person.

Här någonstans, på detta möte som äger rum fyra dagar innan hyresskandalen briserar, har Håkan Juholt hittat den strategi som han håller fast vid under de följande veckornas mediestorm. Oavsett om det handlar om den ersättning han ­begärde från riksdagen för sambons hyra eller felaktiga uppgifter om antalet socialbidragstagare i en frågestund med stats­ministern, är felet inte hans.

Det är fredagen den 14 oktober klockan 9.00 när det verkställande utskottet möts på partihögkvarteret på Sveavägen 68. Två veckor och tre dagar har gått sedan den där tisdagen då riksdagsledamöterna gjorde uppror. En vecka har gått sedan Håkan ­Juholts tvivelaktiga bostadsersättning från riksdagen avslöjades. Flera medier rapporterar nu att Håkan Juholt kommer att tvingas avgå. På väg in på mötet är det också vad majoriteten av ledamöterna har bestämt sig för, enligt flera källor till Di Weekend. De har alla hört Håkan Juholts förklaringar. Men de har slutat tro på dem. De vet att ­deras partiledare inte drar sig för att fara med osanning.

Hur det slutade vet vi. Håkan Juholt ­sitter kvar. Exakt vad han gjorde för att få ledamöterna att gå ut i foajén på Sveavägen 68 och uttala sitt stöd för honom vet vi där­emot inte. Kanske var det för att han för en gångs skull sa som det var: ”Ni kan inte avsätta mig. Det kan bara en kongress.” I stället lanserade han en plan för hur han skulle­ resa runt i landet och träffa medlemmar.

Partiets nästa ordinarie kongress är i april 2013.

*    *    *

I den uppföljande artikeln ”Juholt till motattack” i Di förnekar Håkan Jugholt att han strök satsningen på a-kassan ur budgeten och sedan skyllde på andra.

Det hela är enligt honom istället ett kuppförsök. På Di:s fråga om varför flera personer i hans närhet säger att det var han som strök satsningen svarar Jugholt:

”Det är alldeles uppenbart att det förekommit maktkamper i det socialdemokratiska partiet. Det finns de som inte vill ha mig som ordförande. Det finns de som själva vill vara ordförande. Men jag har fått partiets och valberedningens mandat att leda partiet.”

Jugholt har inga planer att inte att kliva av före valet 2014.

Jugholt – Sveriges Bagdad-Bob

Jag läser om Håkan Jugholt senaste turer i artikeln ”Juholt: Nu har det vänt” i Di:

1) Expressen berättelse om en middag i måndags med Sven-Erik Österberg och Thomas Östros hemma hos Björn Rosengren. När en journalist frågade vad de kommit fram till, svarade Rosengren: ”Juholt måste gå”. Något Rosengren senare avfärdade som ett ”jävla skämt”. Haha!

2) Aftonbladet berättade att partisekreteraren Carin Jämtin hållit möten i oktober för att förbereda för Juholts avgång.

3) Juholts presschef Dan Svanell avgår ”av personliga skäl”. SVT:s politiske kommentator Mats Knutson säger till Resumé att Svanells avgång är det värsta som kunde hända Håkan Juholt just nu.

Men det är inget som påverkar Jugholt, Sveriges egen Bagdad-Bob:

”Ni får nu uppleva vändningen. Vi har säkert inte bottnat än, men vi har precis påbörjat vändningen”, sade Juholt efter ett möte med VU på fredagen.

Men Jugholts uppfattning verkar inte stämma riktigt! I SvD:s SIFO-undersökning ansåg 15 % av samtliga tillfrågade att Jugholt var en tillgång för S, och 61 % att han var en belastning. Av S-väljarna ansåg 28 % i oktober att han borde  avgå. Nu tycker 37 % att han bör lämna posten.

I helgen möts förtroenderådets 120 ombud för att ge partiet en nystart och diskutera den framtida ekonomiska politiken.

*    *    *

Herregud! Vem fan har ansvaret för rekryteringen av den där Jugholt?

Främlingsfientlighet symtom på – Paranoid schizofreni?

Enligt artikeln ”Breivik var sjuk vid dåden” så uppger två rättspsykiatriker att Anders Behring Breivik lider av paranoid schizofreni. Såklart.

Man frågar sig nu om det kan vara så att främlingsfientlighet är ett vanligt symtom på paranoid schizofreni, och om det är vanligt även bland ledande Sverigedemokrater. Borde kanske de också genomgå en sinnesundersökning?

Jag tror det hade lönat sig. Tänk så mycket framtida lidande vi kunnat bespara oss med en så enkel åtgärd. Och så hade det ju varit bra för Sverigedemokraterna också…

Potten

Hur ska vi klara biffen (Sverige)?

Ibland är det svårt att se bortom sin egna politiska övertygelse. Man kan ju aldrig vara säker på vilket som är bäst. Ingen har ju total överblick över hur vårt land bäst bör skötas (förutom Inblick som vet bättre än finansminstern). Många röstar likt sina föräldrar. De tycker att de har de rätta argumenten för varför. Finns det något dataspel som heter Politik eller något liknande? Det skulle vara intressant att låta en inbiten sosse och en inbiten moderat spela ett sådant spel om Sverige.

Det finns ett antal människor som bor på en yta i ett större sammanhang. Länder runt omkring säljer saker till dessa människor. Människorna har kommit på att skapa saker som de kan sälja till de andra länderna och förhoppningsvis så blir det ett överskott av pengar i landet. Av det överskottet ska vi lägga en hög som vi gemensamt kan spendera på viktiga saker. Resten får varje individ försöka kapa åt sig så stor del som möjligt av.

Den gemensamma potten kan vara olika stor.
Vi kan vara oense om vilka saker den ska spenderas på
Vi kan vara oense om hur mycket vi ska lägga på olika saker

Vi kan inte lägga allt i potten. Då blir människor sura.
Vi kan inte lägga ingenting i potten. Då fungerar inte landet.

Människor som tillsammans skapar och säljer saker vill ha en lika stor vinst som de kan få i andra länder. När de inte får de kan för många företag flytta. Vad händer då?
Då måste vi köpa mer från andra länder eftersom det inte produceras i det egna landet.
Vi kanske tillslut inte säljer tillräckligt mycket till andra länder och pengar slutar att strömma in i landet. Hur ska vi då kunna lägga en gemensam pott?

Dessutom måste det vara tillräckligt roligt att starta nya företag för att människor ska vilja göra det. Roligt är det om de får en vinst. Det är jobbigt att starta ett nytt företag. Får man jobba mer än man tycker att man får ut av det så struntar för många i det.

Alltså. En fin balansgång är det. Potten måste vara PRECIS lagom. Vem är det egentligen som förstår hur stor den ska vara? Gör någon det? Kan någon ta in alla de variabler som finns och få ett tillförlitligt utfall?

Ibland kan jag få en känsla av att många bara tycker att vi ska betala ut mer från potten. Som om den är oändlig. Som om vi inte måste få in pengar också.

/Amo

 

Jugholt i gropen

Håkan Jugholt blev intervjuad av Aftonbladets Anette Holmqvist, och talade ut om krisen, Thomas Östros vägran att uttala sitt förtroende för honom, schabblet kring tv-debatterna – och ifall han tror att han blir återvald på S-kongressen 2013. Så här trodde Jugholt och SCB:s opinionsundersökning som kommer i början av december:

Du står inför ny mardrömsvecka snart?

– Va, gör jag? Det trodde jag att jag hade haft redan…

Det är bland annat S-förtroenderåd den 3-4 december, Aftonbladet/United minds och SCB:n som många i S fruktar samma vecka.

– Det är klart att den turbulens som vi är uppe i nu, det är väl fullkomligt självklart att SCB-mätningen… den kanske inte ens kommer upp i de siffror som de här senaste mätningarna har varit på.

Men den brukar traditionellt visa lite högre siffror för S än andra mätningar?

– Ja, men alltså, nu hade vi min turbulens i 14 dagar som jag har noterat att journalister och andra nu börjar utvärdera, det tycker jag är spännande att se, den intellektuella debatt som följt på detta. Jag tror det kommer att komma mer, att de opinionssiffror som finns efter det är fullt logiska, fullt logiska, och jag skulle inte tro att SCB på något sätt kommer att avvika från det. Vi har inte börjat någon återhämtning, vi är inte på väg upp i opinionen. Vi som parti är på väg upp ur gropen, vi ligger inte ner och har inte våta filtar över oss, vi gömmer oss inte i gropen utan vi har börjat bygga en stege och är på väg upp ur gropen, vi tittar och ser hur det ser ut där framme, vi tittar och pekar ut en färdriktning. Där är vi nu, men att SCB på något sätt skulle visa att vi är på väg upp, det tror jag inte. Vi har inte kommit ut med någon politik.

*    *    *

Ack ja, oberoende av vem som hållit i spaden, så befinner sig alltså Jugholt och det Socialdemokratiska partiet i en grop. Ibland säger Jugholt att S inte är på väg upp i opinionen, i nästa mening är de på väg upp ur gropen. Ack ja… som det svänger…

Tydligen sysslar Jugholt nu med att snickra ihop en stege och att spana ut en färdriktning. För den som befinner sig i en grop brukar väl annars den önskade färdriktningen alltid vara uppåt, så den borde inte vara så svår att ta ut, inte ens för en gamängpolitiker. Men jag tror faktiskt att Jugholt har valt motsatt riktning – neråt. Vi får väl se. Det ska bli spännande att se om SCB ger mig rätt…

”S kan rasa till 15 procent”

Sören Holmberg, professor i statsvetenskap, uppskattar att 15-17 % av väljarna är så trogna socialdemokrater att de inte kan tänka sig att rösta på ett annat parti, hur illa detta än sköter sig. Lägre än till 15 % tror han alltså inte att S kan rasa.

En annan statsvetare, Stig-Björn Ljunggren, vågar ge lite stalltips om Håkan Jugholts framtid.

– Om jag hade tusen spänn så skulle jag sätta 750 av dem på att han inte leder partiet genom nästa val. Men jag skulle ändå sätta 250 på att han klarar sig igenom det.

http://www.nyheterna.se/1.2374100/2011/11/23/experter_s_kan_rasa_till_15_procent

Anders Borg – Europas bäste finansminister

Financial Times har rankat Anders Borg (M) som Europas bäste finansminister: ”Som häxmästare bakom en av Europas bäst presterande ekonomier har han vunnit extra tyngd i Bryssel och hemma har han hjälpt till att ta sitt höger-mitten, liberalkonservativa, parti till en exempellös andra mandatperiod”.

Financial Times rankade 19 finansministrar efter sju olika mått, bland annat hur väl landet har klarat att ta sig ur den förra krisen, hur tillväxten sett ut i år, statsskuldens storlek samt hur hög arbetslösheten är. Marknadens förtroende bedöms utifrån räntan på tioåriga statsobligationer och hur denna har förändrats. Italiens och Greklands räntor steg till rekordnivåer, medan de svenska och tyska tvärtom sjönk till rekordlåga nivåer.

Enligt en artikel i DN, låter sig Socialdemokraternas ekonomisk-politiske talesperson Tommy Waidelich inte imponeras:

– Konkurrensen är inte så hård, inte minst på grund av eurokrisen. Sverige har bra finanser och det är inte minst något vi ska tacka Göran Persson och andra finansministrar för. Sammantaget så går Sverige bra jämfört med andra länder, men vi har inte rustat oss för den tid som kommer.

Så du skulle också ha fått priset om du varit Sveriges finansminister?

– Det utgår jag ifrån, men det viktiga är inte att få pris, utan att bygga Sverige starkt för framtiden, säger Waidelich.

Waidelich är ganska kaxig, kanske för att han som nybörjare redan har minst två (2) skuggbudgetar bakom sig. Den första varade bara någon dag, och fick göras om efter det ramaskri den utlöste bland hans egna partikamrater. Orsaken till riksdagsgruppens ilska var att den enligt sossarna själva var ”ett grundligt haveri”:

”Socialdemokraternas skuggbudget är ett grundligt haveri redan innan gårdagens presentation. Inför öppen ridå har S-ledaren Håkan Juholt och partiets ekonomisk-politiske talesman Tommy Waidelich fått bakläxa två gånger om av partiets riksdagsgrupp. Nu har de backat och i går presenterades Socialdemokraternas skuggbudget.

[…]

På det stora hela känns budgetförslaget som ett hopkok av olika interna viljor i kombination med en populistisk flört med storstadsväljarna. Trovärdigheten blir därefter. När finansminister Anders Borg (M) förordar ansvar och långsiktighet, så förespråkar  Håkan Juholt (S), ”huller om buller och så vidare”.  Om Socialdemokraterna vill vara ett trovärdigt regeringsalternativ, har de en lång väg att vandra.”

Hahaha! Det är hemskt att höra en lus hosta…

Dagens Jugholt 22 nov 2011

Tar det aldrig slut?

I artikeln ”Juholt rasande på Österberg för överenskommelse” i Expressen skriver man att  Håkan Jugholt är ursinnig på Sven-Erik Österberg för att denne  i KU släppt kravet på lagstiftning om att partibidrag ska redovisas.

– Enligt mina källor reagerade Juholt starkt när han fick klart för sig att Österberg gjort upp med regeringen. Jugholt blev ursinnig och kallade upp Österberg på rummet i riksdagen”, skriver Expressens politiske reporter Niklas Svensson i sin blogg.

Partiledaren Jugholt var helt ovetande om beslutet, men verkar nu ha insett vad som faktiskt har hänt.
.
– Det kan jag inte tänka mig. Det ligger inte i vårt intresse alls. Det viktiga är att det blir en offentlig redovisning, sade Jugholt till TT.
.
Jugholt kommer att ta upp det med riksdagsgruppen under ett möte i kväll.