Den bästa dagen

Idag är jag hungrig och törstig – jag har längtat länge. Två veckor känns som ett halvår, dagarna segar sig fram och idag är den dag som är allra längst. Har Gud stannat upp solen igen? Vad är det som händer med tiden? Har den slutat gå? Visst älskar jag vägen [till dig], men målet är ju så överjordiskt ljuvligt. Den här dagen är den längsta, men också den bästa, för det är en dag av törst och vetskap om att jag snart ska få dricka mig otörstig. Sista strofen älskling…

I rörelse

Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.
Nog finns det mål och mening i vår färd –
men det är vägen, som är mödan värd.
Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.
På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.
Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.

*    *    *

Lyrik och skit

För några år sedan såg jag en intervju med Bo Strömstedt i vilken han talade om Evert Taube. Han beskrev en korrespondens dem emellan i vilken Evert Taube våndades över huruvida han skulle skriva ett kommatecken, tankstreck eller semikolon i ett av sina litterära verk. Strömstedt beskrev Taubes vånda, den långa korrespondensen och hur viktigt detta var för Taube. Hur exakt han var, hur noggrann.

Det är därför Evert Taubes texter är odödliga. De är skenbart enkla, snabbt ihopskrivna texter men är i själva verket extremt komplicerade och svårskrivna. Jag anser att Evert Taube var en sann konstnär.

Många har försökt skriva visor som hans, ingen lyckas. Orden är så väl valda, språket så exakt. Det finns inte en överdrift, en banalitet, en snuttefiering. Det är ibland plågsamt vackert, ibland vansinnigt humoristiskt, alltid kärleksfullt.

Evert Taubes verk är ett bevis på hur viktigt språket är och att man använder det på bästa möjliga sätt.

Nu ska jag skriva några ord om när lyrik inte är lyrik utan bara skit. Det här är en låt som de numera sjunger i skolan på skolavslutningen och vid andra tillfällen. Lärarna verkar älska den och de tycker att den är så ”fin”.

Själv blir jag sådär beklämd och lite generad av den. Inte alls berörd sådär som man kan bli av vacker musik.

Melodin i sig är så ”klämmig” och enkel och liksom lite rockig. Precis som folket vill ha det. Jag får en känsla av att man ska göra armkrok och göra rajraj.

Texten så. Jag minns ett avsnitt av TV-serien Vänner. Monica ringde upp en före detta pojkvän (Magnum) och talade in på hans telefonsvarare. Hon var fortfarande väldigt förälskad i honom men ville inte att han skulle veta det så i slutet sa hon ”I’m breezy” vilket betyder ungefär ”Jag är avspänd”. De andra (hennes vänner) reagerade på det och sa att man inte kan säga att man är avspänd för det negerar hela intrycket man är ute efter. Då är man inte just det – avspänd.

Ok. Jag tycker att det är lite samma sak med att sjunga ”Då får jag ro i min själ” Man kan inte sjunga så för det negerar hela intrycket man vill göra. Taube sjöng om själen, men han sa inte ”själen”, man fattade det ändå. Det var det som var det fina med hans texter. Kolla på Grymlings text till låten ”Där Gullvivan blommar” nedan. Den är så banal! Förutom att melodin är så fruktansvärt upprepande och klämkäck så är texten så opoetisk i all sin ”finhet” med själar och ”ro” och livslågor och jag vet inte allt. De har liksom bara klämt dit lite ”fina” strofer utan att fundera på vad de innebär.

”Men det lilla å enkla som ja vårdar så väl
Som e mäktigt att tämja har en plats i min själ.”

URK! ”Det lilla å enkla har en plats i min själ”. Ursäkta mig men det är faktiskt så jäkla banalt och ”sossigt”, folkhemsfint och töntigt att jag kreverar!

Jag avskyr att Grymlings ska stå för poesin i mina barns skolgång. Grymlings!!! Pugh Rogerfeldt och gänget. Raspiga röster och självklarheter till bilder av hav och gullvivor.

—————————-

De e kväll här på stranden
Solen sänker sig ner
Över glittrande vatten står ett färgernas spel (Färgernas spel?)
När jag går hem i natten å jag böjer mitt knä
Just där gullvivan blommar får jag vila min själ

Se hur askträden knoppas
Se hur eken får blad
En bukett ska ja plocka för å göra dig glad (Men snälla...)
Det ska lysa å dofta i din sovkammare
Just där gullvivan blommar får du ro i din själ

De e härligt att bygga (lägga sten upp på sten) (Stön!)
Känna frukterna tynga (från en grönskande gren) (Stön!)
Låta livslågan brinna (fastän timmen e sen) (Stön!)
Men det lilla å enkla som ja vårdar så väl (Stön!)
Som e mäktigt att tämja har en plats i min själ. (Stön!)

I sin tidiga ungdom ingen vänder sig om
Men i mitten av livet för en rik ålderdom
Finns det stunder att gömma i sin djupaste själ
Som när gullvivan blommar för en törstande själ

Denna gnista skall slockna
Detta liv ska förgås
Men en lindring i hjärtat e väl tanken ändå
Att i släktled tillbaka
I släktled framför
Just där gullvivan blommar finns det tröst för en själ.

De e härligt att bygga (lägga sten upp på sten)
Känna frukterna tynga (från en grönskande gren)
Låta livslågan brinna (fastän timmen e sen)
Men det lilla å enkla som ja vårdar så väl
Som e mäktigt att tämja har en plats i min själ.
————————

Skit.

Boeves hymn

Den här musiken gör mig lycklig! Jag lyssnar högt när jag kör bil och känner hur jag fylls och det är som om någon knäpper på strängar i mig. Då kommer alltid tårarna och det är så härligt! Det finns några sådana stycken som alltid får mig att gråta. Det här är ett.

Eldklotter

Jag suktar efter dig hela tiden. Det spelar ingen roll vad jag gör. Jag kan vara fullt upptagen med studier, kalas, arbete eller annat. Jag suktar efter dig ändå. Du omger mig ständigt, och vad var det nu han skrev, Tranströmmer:

Eldklotter

Under de dystra månaderna gnistrade mitt liv till
bara när jag älskade med dig.
Som eldflugan tänds och slocknar, tänds och slocknar
– glimtvis kan man följa dess väg
i nattmörkret mellan olivträden

Under de dystra månaderna satt själen hopsjunken
och livlös
men kroppen gick raka vägen till dig.
Natthimlen råmade.
Vi tjuvmjölkade kosmos och överlevde.

Du finns plötsligt där med ett litet ”pling” och ett litet ord… så är du borta igen. Plötstligt och obönhörligt borta. Jag vet att det är likadant med mig. Jag lever mitt liv här men längtar ständigt efter dina ord. Jag letar omedelbart efter dig när jag får möjlighet. Det är allt. Nu är det min tur att våndas vid den välsignade men förbannade skärmen. Mitt ostadiga hjärta bultar i mig så att jag känner det vid halsen, det bultar av otillfredställelse. Tårar bränner innanför ögonlocken, och jag förbannar sakers tillstånd. Förbannar det. Jag vill svära och bära mig åt ibland älskling, blir aggressiv. Agressiv mot det som står ivägen för för mig och dig.

Jag vill ha dig för mig själv och jag blir ibland galen på allt som tar dig bort från mig.

Light As The Breeze

Billy Joel (Leonard Cohen)

She stands before you naked
you can see it, you can taste it,
but she comes to you light as the breeze.
You can drink it or you can nurse it,
it don’t matter how you worship
as long as you’re  down on your knees.

So I knelt there at the delta,
at the alpha and the omega,
at the cradle of the river and the seas.
And like a blessing come from heaven
for something like a second
I was healed and my heart  was at ease.

O baby I waited
so long for your kiss
for something to happen,
oh something like this.

And you’re weak and you’re harmless
and you’re sleeping in your harness
and the wind going wild  in the trees,
and it ain’t exactly prison
but you’ll never be forgiven
for whatever you’ve done  with the keys.

O baby I waited …

It’s dark now and it’s snowing
O my love I must be going,
The river is starting to freeze.
And I’m sick of pretending
I’m broken from bending
I’ve lived too long on my knees.

Then she dances so graceful
and your heart’s hard and hateful
and she’s naked but that’s just a tease.
And you turn in disgust
from your hatred and from your love
and she comes to you light as the breeze.

O baby I waited …

There’s blood on every bracelet
you can see it, you can taste it,
and it’s Please baby please baby please.
And she says, Drink deeply, pilgrim
but don’t forget there’s still a woman
beneath this resplendent chemise.

So I knelt there at the delta,
at the alpha, at the omega,
I knelt there like one who believes.
And the blessings come from heaven
and for something like a second
I’m cured and my heart was at ease.

Dikter för barn

Rudyard Kipling

Sälens vaggsång

Sov tyst, lilla unge, när natten skall hinna oss!
Svart blir allt vatten som glittrade blått.
Månen försöker från klippan att finna oss
nere i hålorna sovande gott.
Där strömmarna ila, så mjukt ska du vila.
Sov gott, lilla trötta simfot, i hamn.
Ej stormen skall väcka dig, hajen ej räcka dig.
Sov i den gungande dyningens famn.
 ————

Walter De La Mare

Någon

Det kom någon och knacka
på min lilla, lilla dörr.
Ja, det va någon som knacka
på min dörr, dörr, dörr.
Jag lyssna och jag öppna
och såg mej noga om,
men i tysta, mörka natten
vad det ingen som kom.
En flitig liten timmerman
i väggen väsen höll.
En liten syrsa spela
och daggen den föll
och långt bort i skogen
en uggla gav hals.
Så vem som knacka vet jag
inte alls, alls, alls.

——————–

Robert Burns

En röd, röd ros

Min kärlek är en röd, röd ros,
som ut i juni sprang.
Min kärlek är en melodi,
en ton med ljuvlig klang.
Som du är skön, min flicka, är
min kärlek utan slut.
Och jag ska älska dig, min vän,
tills haven torkat ut,
tills bergen smält i sol, min vän,
och haven torkat ut.
Jag älskar dig till dess, min vän,
mitt timglas runnit slut.
Farväl, farväl, min enda vän,
farväl en stund så kort!
Vi ses igen om än min vän
tolv tusen mil far bort.

———————–

A. A. Milne

Artighet

De stora frågar,
och jag, svarar:
”Tack, så bra som det kan bli!”
De stora frågar,
och jag, jag svarar:
”Tack, så bra! Och hur mår ni?”
Jag svarar jämt,
om de frågar artigt.
Jag talar om
hur jag mår idag.
MEN IBLAND
önskar jag
att de lät bli
.