Mårtenstorget i Lund

Jag var vid Mårtenstorget i Lund idag. Solen sken från en klarblå himmel och folk njöt av vårvädret när de gjorde sina inköp i torghandlarnas grönsaksstånd och på Systemet, eller besökte Konsthallen och Konstföreningen Aura i det medeltida Krognoshuset.

Mårtenstorget kallades förr Oxtorget, eftersom det då användes till kreaturshandel. Det nuvarande namnet kommer förresten av Sankt Mårtens kyrka, som under medeltiden låg strax sydväst om torget, vid dagens Bankgatan.

Själv hade jag intagit en latte macchiato och en bagette med brieost i Brunius Café, som är inrymt i  domkyrkoarkitekten och professorn i grekiska, Carl Georg Brunius’ rustika och atmosfärsrika tegelhus från 1842. Mums! Så gott!

Sedan satte jag mig på en solig bänk på torget och betraktade folkvimlet. Oj, så många tungomål man hör i denna internationella lilla skånska stad! Jag hörde småländska, stockholmska, gotländska, dalmål, pitemål och (det ljuvliga) Angeredsmålet. Och så naturligtvis danska och norska och finlandssvenska. Och då slog det mig! Varför lär sig inte alla dessa invandrare det skånska språket? Ja, jag bara undrar… Av deras samtal förstod jag att de var bofasta sedan länge här i Skåne, och ändå tycks de vägra att inordna sig, och att assimileras och integreras på frivillig väg!  Behövs tvångsåtgärder av något slag? frågade jag mig försynt, medan jag knaprade i mig det sista av bagetten.

Lite om retorik

Retorik är en viktig vetenskap. Aristoteles beskrev retoriken som ”Konsten att finna det som är ämnat att övertyga”. Den retoriskt skicklige har många fördelar, för vem önskar sig en försvarsadvokat utan talets gåva och som inte kan tala för din sak, eller en löneförhandlare som inte kan skönmåla dina fördelar och förminska dina svagheter?

I dagens samhälle försöker man påverka och övertyga oss i massor av frågor – allt ifrån att en fiffig reklambyrå vill få oss att köpa en viss shampoo, till att en PR-konsult med ett käckt slagord vill få oss att byta parti inför ett val, eller en missionär som med löften om ett bättre liv efter döden vill få oss att byta tro och Gud.

På vissa nätforum florerar retoriska misstag, avsiktligt eller oavsiktligt. Att känna till dessa hjälper oss läsare att genomskåda ”tunnor”, som visserligen skramlar högt, men ändå är obönhörligt tomma.

Varsågoda, ett axplock av argumentationskonstens vanligaste misstag:

Argumentum ad ignorantiam – Sant för motsatsen är inte bevisad

”Gud finns därför att ingen har bevisat att Gud inte finns.”
”Gud finns inte därför att ingen har bevisat att Gud finns.”

Argumentum ad baculum – Tvinga fram acceptans med hot

”Det finns många bevis för Bibelns sanningshalt.
De som vägrar tro ska brinna i helvetet.”

Argumentum ad populum – Även ett tilltalande argument kan vara fel

”Bibeln måste vara sann. Miljoner människor vet detta. Påstår du att alla dessa människor har fel?”

Argumentum ad numerum – Även många kan ha fel

”75 % av världens befolkning tror på Gud. Därför är det tre gånger större chans att Gud finns, än inte finns.”

Argumentum ad verecundiam – Auktoritetstro

”Påven tror på Gud. Alltså finns Gud.”

Circulus in demontrando – Cirkelbevis

”Gud finns för att bibeln säger så, och bibeln är Guds ord.”

Equivocation – Ord med flera betydelser

”Naturens lag går ut på att förinta sina fiender. Ateister är kyrkans fiender. Alltså är det lagligt för kyrkan att mörda ateister.”

Argumentum ad antiquitatem – Gammalt och beprövat

”Bibeln har fungerat som rättesnöre i tusentals år. Det måste vara sant det som står i Bibeln.”
”Stening av kvinnliga äktenskapsbrytare har praktiserats i hundratals år. Alltså är det ett bra sätt att förhindra otrohet bland kvinnor.”

Snävt tänkande – För få alternativ

”Är du buddist, muslim eller ateist?”

Analog jämförelse – Överföra en situation till en annan

”Att inte tro på Gud är som att säga att jag inte har en fri vilja.”

Ad hoc – Skillnad på argument och förklaring; efterkonstruktion.

”Jag vann 13 miljoner på Bingolotto.”
”Prisa Gud, han är vår välgörare.”

Anekdotiska bevis – Att leda i bevis med för litet urval; myter och vandringssägner

”Handpåläggning fungerar. Min kusin hade väldigt besvärliga utslag. Hon botades tack vare handpåläggning.”

Favoritfilm och avund

On the page it looked… nothing!
The beginning, simple. Almost comic.
Just a pulse.
Bassoons, basset horns… Like a rusty squeezebox.
And then… Suddenly, high above it – an oboe!
A single note hanging there, unwavereing.
Until a clarinet took it over…
Sweetening it to a frase of such delight.
This was no composition by a performing monkey.
This was a music I’d never heard.
Filled with such longing.
Such unfulfilled belonging.
It seemed to me that I was hearing the voice of God.

Avund, beundran och skadeglädje.

Så ljuvligt beskrivet hur Mozarts tankar är musik, som han sedan bara skriver ner. Så som jag tänker mig våra tankar vara språk som vi sedan bara talar. Tankarna är redan språk och behöver inte översättas eller tolkas. Mer om detta kommer i ett eget inlägg inom kort. Fascinerande dock att tänka sig att Mozart tänkte i musik…

Wordfeud

Har för en stund sedan laddat ned Wordfeud till min mobil. Det tog mig ungefär två minuter att bli helt fast i detta spel. Herregud så kul! Älskling, gå in och registrera dig så spelar vi!

Namnet Rune

(Vardagspratare kan sluta läsa här, detta är för svårt för er…)

Vissa namn är vackrare än andra, det är bara så. De allra vackraste kvinnliga namnen är Maria och Anna, som jag älskar. Av de manliga nordiska namnen är det väl kanske Rune (jodå), som står högst på prispallen, och Antony av alla namn överhuvudtaget.

Rune var vanligt 1920-1930. 2007 bar 36,990  svenska män namnet Rune. 2006 fick 100 pojkar namnet, varav 2 som tilltalsnamn, 2007 1 pojke och 2008 7 pojkar. Rune har sedan 2001 namnsdag den 24 november. Bara 2 kvinnor bär idag namnet Runa.

Alla med namnet Rune är förresten trolldomskunniga (men absolut inga troll). Vissa mer än andra, ja, en del av oss är faktiskt rent av magiska (däribland lilla jag), vilket inte är särskilt märkvärdigt alls, för Rune kommer av runa, ordet för forngermanska bokstäver.

I Svensk etymologisk ordbok sägs att substantivet runa har samband med ”magiska tecken och formler”, ”kunskap”, ”hemlighet”, ”hemlig viskning eller överläggning”. Ordets magiska innebörd framgår av t.ex, ”runobok”, ”trollbok”, ”runokarl”, ”trollkarl”, ”spåman”, ”trollsång”, ”spådom och trollning”. I Wulfilas bibel från 370 e.Kr. betyder runa: ”hemlighet”, ”hemlig visdom” ”mysterium” och ”magiskt tecken”, något som lever kvar i nynorskan, där verbet runa betyder ”spå”, ”utöva trolldom”.

På runstenar och i de gamla isländska sagorna kan vi se hur våra fornnordiska förfäder ristande runor för att utöva magi, både ond eller god. Det gällde att inte rista fel, för då kunde felet framkalla motsatt verkan. Även talmagi förekom.

Runstenen i Rök, från ca 800 e.Kr, är med sina 760 tecken världens längsta runinskrift, ristad med både talchiffer och hemliga lönnrunor. Spooky! På Björketorpsstenen i Blekinge högg en ristare in en magisk förbannelse omkring år 600 e.Kr. Brrrr!

»Ofärdsspådom! Jag runradens mästare, dolde här, förvilla(n)de runor! Oupphörligt plågad av ergi (omanlighet), hemsökt av trolldomsdöd (blir) den som nedbryter detta (minnesmärke)!»

I Egil Skallagrimssons saga reser Egil en nidstång mot kung Eirik Blodyx (Harald Hårfagers son), som gjort Egil fredlös. På ön Herdla (Herlø) slog Egil ner en hasselstör, på vilken han spetsat ett hästhuvud. Han läste eller sjöng en besvärjelse, en ”nidvisa”, och riktade huvudet med uppspärrat gap in mot kung Eirik Blodyxs rike. Efteråt ristade han in nidet med runor på stången. Nidstången var alltså en förbannelse av hat och hån (nið) mot en fiende, en ”niding”. Inom kort fick Egils nid avsedd verkan, för Eirik Blodyx och drottning Gunnhild tvingades fly från Norge till England. Här är Egils förbannelse:

»Här reser jag nidstång, och vänder jag detta nid emot Erik konung och Gunnhild drottning. Vänder jag detta nid mot de landvättar, som här i landet bo, på det de alla må fara villande vägar och ingen få eller finna varaktig stad, förrän de drivit ur landet Erik konung och Gunnhild.»

I Den Höges Sång, i den poetiska Eddan, berättar guden Oden hur han lärde sig hemligheterna bakom runorna, när han offrat sig själv, till sig själv:

138. »Jag vet, att jag hängde
på det vindiga trädet
nio hela nätter,
djupt stungen med spjut
och given åt Oden,
jag själv åt mig själv,
uppe i det träd,
varom ingen vet,
av vad rot det runnit upp.

139. Man bröd mig ej bar
eller bjöd mig horn,
skarpt jag nedåt skådade;
jag tog upp runor,
med rop jag tog dem,
så föll jag åter därifrån.»

Sången om Skirner, berättas hur Skirner hotar den motvilliga jättinnan Gärd med allt tänkbart elände om hon inte tackade ja till guden Frejs frieri. Men det är först efter att Skirner hotat med trolldomsrunor som Gärd faller till föga:

Skirner sade:
36. »Turs jag ristar
och trenne stavar:
otukt, lidelse och otålighet.
Jag ristar det så bort,
som jag ristade det dit,
om sådant nödigt synes.»

Gärd sade:
37. »Hellre, sven, då, hell dig!
Här får du bägarn,
full med flerårigt mjöd!
Tänkt dock jag hade,
att mitt tycke aldrig
vanernas ättling skulle vinna.»

Knulla

Knulla! Smaka på det ordet! KNULLA! K N U L L A!

Det är ett starkt och värdeladdat ord, och kan uppfattas som nästan stötande. Svenska Akademiens Ordbok tar visserligen upp verbet KNULLA (†), men avser då bara ett föråldrat ljudhärmande ord för duvans läte – kuttra, sucka, kvida, klaga, till exempel: ”Jagh lät såsom een Trana och een Swala, och knulladhe såsom een Duffna” [Jes. 38:14, 1541], eller ”En Turdufwa som sin Han ey hörer knulla” [1673].

Knulla i betydelsen ”samlag”, används lite olika: knulla, knulla med någon, knulla någon eller något (någonstans), knulla upp någon, knulla sönder någon. Troligen kommer det ursprungligen från det indo-europeiska ordet för ”trycka samman”, och det germanska knuzla-, där roten knu- betyder ”trycka ihop” (jämför knut, knöl, knöka och knusa). Knulla har ingått i det svenska språket sedan medeltiden och i skrift redan 1653.

Självfallet dräller det av synonymer: borra, bulta, doppa, dra över, dunka, fjässa, gänga, göka, kopulera, ligga med, lägra, nuppa, samlag, sex, sexuellt umgänge, pippa, pirra, pöka, skott i pälsen, spänna på och sätta på, samt älska.
Sammansättningar: knullrufs (frisyr), mun- och rövknulla, straffknulla, utknullad osv.

Det sägs att eskimåerna har 70 ord för snö. Vi har kanske lika många för samlag? Den exakta betydelsen varierar säkert med var i landet vi befinner oss; att ”knulla” i Norrland betyder nog inte precis detsamma som i Skåne, och två skåningar får troligen lite olika associationer när de hör eller tänker på samma ord. Jag tycker ”knulla” är ett renodlat köttsligt och sexuellt ord. Det är lite djuriskt, och andas begär, lusta, åtrå, brunst och betäckning, snarare än det ömma, sensuella, kärleksfulla, innerliga och andliga ”älska”.

Vissa människor, de sexuella dvärgarna, kan enbart knulla, men inte älska. Och de som fastnat i en lite förfinad men torr och blodlös sexualitet, kan bara älska, inte knulla. Jag tror det krävs en total förälskelse från både man och kvinna för att de ska kunna spänna över hela registret i full ömsesidig frihet – från bulta och dunka, till knulla och älska.

Förresten, när sade du ”KNULLA” till din partner senast?

”Ska vi knulla, älskling? Jag är så kåt idag! Jag vill ha dig här och nu meddetsamma! Älskling, vill du knulla?”

Pröva! Kanske har hon inte huvudvärk just idag…

Deckare

Det var fan vad alla skriver deckare numera! Dolph Lundgren och gud vet vem, de som annars har andra yrken sätter sig och skriver deckare. Vad heter hon nu, hon i Fjällbacka? Hon är med i en intervju som handlar om tysk litteratur på bokmässan, men avslöjar att hon faktiskt inte läst en enda tysk bok! Vad gör hon där då? Hon tillbakavisar påståendet om att alla hennes läsare är korkade.

Jag är inte lika övertygad om det som hon.

Språket på nätet

Människor på nätet skriver dålig svenska. Jag tänkte skapa ett inlägg här där jag visar lite inlägg som människor skriver. Imorse läste jag det här till exempel:

”Två trådar

Din till pablik och en till som gällde dem som skrivit i din tråd.”

(Vad menas? Detta är en helt ofullständig mening!)

Varför är det helt omöjligt för många att skriva om sak utan skriver personangrepp på sätt eller annat.

??? ”Utan skriver?” Vem är det som skriver? Herregud…!

Vet från tidigare att du kan debattera sak och det bevisade du igen i en ganska ny debatt. Varför starta en tråd som endast berör person och troll.

Jag antar att personen menar ”JAG vet från tidigare…” Vad menar personen egentligen med ”endast berör person och troll”?  Vaddå ”person”? Varför får man inte starta en ny tråd om en person?

Raderingar är helt onödigt att debattera här, dom trådarna raderas fort. Och den snabba raderingen av oxo helt sakliga trådar har gjort att ingen ids öägga ner tid o möda på debatten.

Den här meningen är ju väldigt intressant. Först, jag håller med om att raderingar är tråkigt att debattera. Men, i nästa andetag menar personen att raderingar av, enligt personen, ”sakliga” trådar har gjort att ingen vill debattera mer. Det betyder att det är meningslöst att debattera raderingar men personen gör det ändå?

Vilken idiot personen framstår som.

Här är några fler exempel från nätet idag:

Sofistikerat diktatur

Jag har fått tag på bär i från ett träd,bäret är gulaktigt och har en storlek liknande körsbär,bäret har även en kärna och bladet är pilspetsformat.
Någon som känner igen denna beskrivning,,har letat på nätet utan resultat.
Tacksam för hjälp.

Inlägget fylls på eftersom jag hittar roligheter på nätet. Jag har även lagt märke till att de allra flesta inte vet skillnaden på före och innan. Inte ens på nyhetssändningar eller i dagstidningar kan man skilja på dessa två ord.

Svenska språket

Jag ser på Vardagsprat idag att det är mycket snack om att skriva korrekt svenska. Jag minns att jag bullrade in på 45+ för ett år sedan och agerade språkpolis och besserwisser. Herregud vad mycket stryk jag fick, och herregud vad alla läste mina inlägg med lupp för att hitta felaktigheter! Det var rätt åt mig kanske. Jag ser att allas vår kära Charizmah har axlat min mantel och går fram som en bulldozer nu med sina språkpikar. Jag kunde inte låta bli att gå in och läsa Charizmahs gamla inlägg för att se hur hon själv hanterar språket. Här är ett roligt exempel:

1. Rubriker inleds med versal. Det borde nog dessutom stå ”Det har jag inte provat”.
2. I fullständiga meningar skriver man ”DET behövs inte sånt på mig”
3. Placeboeffekten heter det. Inte Placerboeffekten. (Borde inte du veta sånt?)

Jag har hittat lite roligheter i väldigt många av Charizmahs inlägg. Ska jag fortsätta eller är det bara elakt? Egentligen håller jag ju med henne, det svenska språket är viktigt och ska hanteras med vördnad! Jag skriver helt vansinnigt snabbt på datorn (mina fingrar brukar kallas Blixtarna från Bremen. Fråga mig inte varför, jag har aldrig varit i Bremen??? Kanske är det bara för att just den allitterationen låter tjusig?) och gör därför ibland en del stavfel. Därtill har jag en hel del kunskapsluckor vad gäller stavning (får ständigt kolla upp stavning på de enklaste ord).

Kursplanen för grundskolan

Här är ett utdrag ur kursplanen för Svenska för grundskolan:

———————————-
Språket

Språket, i såväl tal som skrift, är av grundläggande betydelse för lärandet. Med hjälp av språket är det möjligt att erövra nya begrepp och lära sig se sammanhang, tänka logiskt, granska kritiskt och värdera. Elevernas förmåga att reflektera och att förstå omvärlden växer.

Språket utvecklas i ett socialt samspel med andra. Redan som fyraåring har barnet stor praktisk erfarenhet av hela det komplicerade system som språk utgör. Barn kan exempelvis tidigt förstå att orden har olika stilvalör och passar olika bra i olika sammanhang. De förstår så komplicerade sammanhang som hur nutid, förfluten tid och framtid uttrycks i språket. För att gå vidare i sin språkutveckling måste eleverna utifrån sina erfarenheter få möjligheter att upptäcka de kunskaper de själva har om språket och med lärarens hjälp och i samarbete med varandra lära sig om språkets uppbyggnad och system. Utifrån sina olika erfarenheter kan de också gemensamt bygga upp kunskap om hur språket fungerar i samspel mellan människor och därigenom få perspektiv på sin egen språkförmåga.

När eleverna använder sitt språk – talar, lyssnar, läser, skriver och tänker – i meningsfulla sammanhang, kan de utveckla goda språkfärdigheter. Genom att använda språket lär sig eleverna att behärska situationer som ställer olika språkliga krav på inlevelse, utförlighet eller formell korrekthet.

Kunskaper om språkets struktur och uppbyggnad och om hur det historiskt har utvecklats fördjupar förståelsen. Språkkunskaper byggs upp genom att man använder språket, förstår hur man använder det och tillägnar sig nya kunskaper om språket.