Omskärelse

Idag på Västnytt pratade de om omskärelse igen. Vad intressant det hade varit att diskutera det nu på något bra forum! Tydligen så har Västra Götaland bestämt att låta sjukvården ta hand om omskärelse av små pojkar. Detta för att så få barn som möjligt ska bli skurna i av kvacksalvare. Är det rätt? Här kommer etiska frågor med olika tyngd in och vägs mot varandra. Vilket ska prioriteras? Vad är bäst i längden? Ska man göra så här medan man propagerar emot omskärelse? Blir omskärelse per definition mer accepterat på det här sättet och kanske i förlängningen en ökande företeelse?

Tankefällor

Tankefällor är ett slags logiska kullerbyttor som gör att vi missuppfattar eller felbedömer situationer. De är vanliga och kan vara harmlösa. Men om vi låter dem dominera, kommer de att förstärka redan dysfunktionellt tänkande. Då får de oss att känna och handla på ett sätt som vi annars inte skulle ha gjort. När du lär dig att lägga märke till dina tankefällor kan du också lära dig att undvika dem.

De vanligaste tankefällorna:

1. Allt-eller-intet-tänkande

Allt är svart eller vitt. Det finns ingenting däremellan, ingen gråskala. Om något inte är helt perfekt är det totalt misslyckat.

Ex. Du har fått näst högsta betyg på en skrivning. Du ser det som ett totalt misslyckande att du inte fick det högsta betyget, trots att det näst högsta betyget också är ett bra betyg.

Se upp med ord som ”ingenting”, ”allt”, ”totalt” eller ”fullständigt”. De visar att du kan vara på väg in i den här tankefällan.

2. Övergeneralisering

Enstaka negativa händelser uppfattas som ett mönster som är typiskt för livet som helhet.

Ex. Du fick inte ett arbete som du hade sökt och drar slutsatsen att du aldrig någonsin kommer att få ett jobb.

De flesta måste söka många arbeten. Att du inte fått ett arbete betyder inte att du inte kommer få ett annat.

Se upp med ord som ”aldrig” eller ”alltid”.

3. Selektiv abstraktion

En del av en situation uppmärksammas på bekostnad av andra delar av samma situation. En enstaka negativ detalj färgar hela verkligheten.

Ex. Du fokuserar på en enda negativ kommentar i ett positivt utlåtande.

4. Diskvalificering av det positiva

Positiva erfarenheter diskvalificeras genom att de på ett eller annat sätt inte räknas. Då kan du hålla fast vid en negativ ståndpunkt, trots att det finns många omständigheter som motbevisar den.

Ex. Chefen berömmer dig för ett arbete, men du säger till dig själv att han bara sa så för att vara snäll. Chefen tycker nog att du gör ett bra jobb om hon säger det.

Se upp med uttryck som ”Det räknas inte”.

5. Tankeläsning

Man antar utan grund att någon tänker negativt om en själv. Man gör inga försök att kontrollera om det verkligen är så.

Ex. Du möter en person du känner på gatan. Denne hälsar inte och du drar slutsatsen att han inte tycker om dig. Han kanske gick i egna tankar och inte såg dig. Det enda sättet att säkert veta vad någon annan tänker är att fråga honom eller henne.

6. Spådomar

Man förutsäger att saker och ting kommer att gå dåligt eller inte fungera. Man är så övertygad om att en förutsägelse är sann att man handlar som om den redan vore det. Spådomar kan bli självuppfyllande profetior. Genom att vi handlar som om de redan vore sanna kan de bli det.

Ex. Du ringer inte din pojkvän eftersom du tror att han är trött på dig. Kanske tröttnar han på dig om du aldrig hör av dig.

7. Katastrofiering

Man fokuserar på negativa händelser som skulle kunna inträffa eller räknar med sämsta möjliga resultat. I fantasin låter man tänkta situationer få katastrofala följder eller banala händelser få extrema och katastrofala följder.

Ex. Du vill inte gå till affären och handla eftersom du kanske drabbas av panik och svimmar i kassakön. Det är sällan man svimmar i kassakön. Skulle det inträffa är det ingen som skulle tycka att du är en idiot. Alla skulle förmodligen fundera över hur de skulle kunna hjälpa dig på bästa sätt.

Räknar du alltid med att det värsta ska inträffa?

8. Förminskning och förstoring

Man överdriver eller underdriver egenskaper, erfarenheter eller händelsers betydelse. Man förminskar det som är positivt och förstorar det som är negativt.

Ex. Du kommer för sent till ett möte och drar slutsatsen att hela din framtid är förstörd. Det kan ställa till besvär och väcka förargelse om du kommer för sent, men det är inte världens största försyndelse.

9. Känslotänkande

Man antar att ens känslomässiga reaktioner avspeglar verkligheten som den är.

Ex. Du känner dig dum och drar slutsatsen att du därför är det.

10. Måste- borde- tänkande

Man motiverar sig genom att tänka att man ”måste” eller ”borde” göra vissa saker. Det leder till skuldkänslor när man inte kan leva upp till sina egna regler.

Ex. Du vill inte visa att du är ledsen eftersom du tycker att man måste vara stark.

Varför skulle man inte kunna vara stark även om man är ledsen?

11. Etikettering

Man sätter negativa etiketter på sig själv, istället för att se varje händelse för sig själv.

Ex. Du tänker på dig själv som ”en förlorare”, istället för att tänka att du har misslyckats vid just detta tillfälle.

12. Personalisering

Man anklagar sig själv för sådant som man inte har kontroll över.

Ex. Du anklagar dig själv för att din arbetskamrat råkat ut för en olycka, trots att du inte kunnat påverka förloppet.

Källa: Åsa Palmkron Ragnar, Komma på Bättre Tankar, (2006)  www.palmkrons.com

DSM-V

Allen Frances som ledde arbetet med den nuvarande upplagan av DSM, Diagnostic and statistical manual of mental disorders, DSM, en handbok för att klassa och diagnosticera psykiska störningar och sjukdomar kommer nu med skarp kritik mot både den nuvarande och kommande upplagan av handboken. Han menar att diagnoskriterierna har skapat falska epedemier av autism och adhd och även bipolär sjukdom hos barn. Attt göra sjukdom av problem innebär en risk för överdriven medicinsk behanlding menar Frances och befarar att den nya versionen både sänker kraven för diagnosticering av vissa tillstånd och lägger till nya diagnoser.

Bland annat menar han att störande humörsvängningar hos barn och unga beskrivs som störningar, att hetsäta en gång i veckan under tre månader klassas som en diagnos och att ha ett överdrivet intresse för sex och porr ska kallas för hypersexuell störning.

– ”Att medikalisera normala erfarenheter stigmatiserar och förnedrar människan och främjar överbehandling med onödiga och potentiellt skadliga droger” – Allen Frances.

Jörgen Herlofson, psykiater, psykoterapeut och handledare i kognitiv beteendeterapi är vd för det bokförlag som ger ut den svenska översättningen av DSM-IV, menar att folk läser boken utan att läsa bruksanvisningen. Den är till för att vara ett strukturstöd för diagnostiskt arbete och inte vara en lagtext. Herlofson poängterar att många av de tillstånd som beskrivs i boken inte är sjukliga men att de kan vara intressanta för läkare att notera i journalen när han eller hon ska skapa sig en bild av patienten. Ett exempel är: Koffeinbetingad sömnstörning som inte är en sjukdom men bra att känna till om patienten har sömnproblem.

Ett annat tillstånd är okomplicerad sorg när någon nära anhörig har avlidit. Det kan ge samma symtom som depression men för att klassas som egentlig depression måste sorgsymtomen finnas kvar efter två månader.

Är det då dags att sluta sörja efter två månader och börja äta antidepressiva läkemedel?

Herlofson menar att DSM-IV är nödvändig för att vi ska ha gemensamma diagnoskriterier, han minns en tid då olika sjukhus kunde ha två olika diagnoser på en och samma patient vilket ibland betydde över- eller felmedicinering. Vi borde istället lära oss att använda systemet med full vetskap om både dess möjligheter och dess begränsningar menar Herlofson.

Själv tycker jag precis som både Frances och Herlofson att DSM är ett stöd men aldrig får bli en bibel för bokstavstrogna. Om man ska använda sig av DSM så ska man vara medveten om hur den ska användas.

Källa: SvD, Trotjänare gör uppror i diagnosfabriken

Dietister

Idag har jag varit hos en dietist. Vi diskuterade tillsammans en tredje person som har problem med vikten och som regelbundet besöker denna dietist.

Dietisten hävdar med bestämdhet att det är bättre att äta och dricka light-produkter.

Då jag frågade om det inte är bättre att äta lite mer fett så att man blir mätt och inte äter annat sedan, sa hon att det inte har med fettet att göra utan volymen.

Jag blir förvirrad av det här och undrar vad det är som gäller egentligen. Blir man lika mätt på lightyoughurt som på vanlig youghurt? Jag tycker inte det. Jag blir inte lika mätt på bara en massa Broccoli som jag blir om jag äter Falukorv till.

Jag tycker att dietisterna verkar rabbla något slags mantra från 70-talet om att äta så lite fett som möjligt.

Någon som vet?

Kaffe och depression

Nu har det ”bevisats” som alla redan visste, nämligen att kaffe piggar upp oss.

Forskare vid Harvarduniversitetet i USA har efter 10 år kommit fram till att coffein är ett centralstimulantia och verkar mot nedstämdhet. De följde 51,000 kvinnor (snittsåldern var 63 år, och alla var pigga kärringar när studien startade), och registrerade hela deras konsumtion av koffein, alltså inte bara kaffe utan även thé, cola- och chokladdrycker,  eftersom även dessa innehåller koffein.

Under 10 år fick drygt 2,600 av tanterna en depression, alltså 5,1 %, men jämfört med kvinnor som drack max 1 kopp kaffe/vecka, hade de som drack 2-3 koppar/dag 15 % mindre risk att drabbas. För dem som sörplade i sig minst 4 koppar/dag minskade risken med 20 %. Fegisar som drack koffeinfritt fick ingen minskad risk.

Varför studerades bara kvinnor? Jo, depression är dubbelt så vanligt bland kvinnor som män. Men även om studien visar att risken för depression har ett tydligt samband med mängden intaget koffein, är forskarna ändå försiktiga: ”Studien bevisar inte att koffein minskar risken för depression, men den antyder att det kan finnas en skyddande effekt.”

Ledsen? Deppad? För en spik i foten? Ta då en kopp kaffe!

Ilska gör dig sjuk

Att vara arg kan göra dig sjuk, säger psykolog Titti Holmer, författare till Lycka nu:

– Det händer en massa saker i kroppen när du blir arg. Spänningen i kroppen höjs, stressen ökar, hjärtat slår fortare, blodflödet ökar, du svettas mer och du andas snabbare och ytligare.

Att alltid agera ut sin ilska är dock inte heller bra.

– Människor som ofta är arga och agerar ut sin ilska kan få förhöjd risk att drabbas av hjärt-kärlsjukdom. Alla känslor är lite som en kemisk reaktion, de klingar av. Om du bara betraktar känslorna så bleknar de.

Ilska är en negativ grundkänsla. De flesta tycker helt enkelt inte om att vara arga. Därför trycker man vanligen undan ilskan, och biter ihop i stället för att bita ifrån. Undertrycker man sin ilska kan man drabbas av spänningshuvudvärk eller smärta i nacken.

– Om du undertrycker din ilska blir du väldigt spänd, och till slut kanske du exploderar i stället. Trycker du bort känslan hela tiden kan det också vara svårt att sätta gränser. För ilska kan vara en bra väg till att säga ifrån och sätta gränser. Alla känslor är impulser till handling, och om du till exempel blir illa behandlad kan ilskan behövas för att sätta stopp.

Att hantera ilskan på ett bra sätt handlar både om att acceptera sina känslor och om att överlägga med sig själv. Det kan behövas övning på att tillåta sig att känna sin ilska utan att trycka undan den, och på att avgöra om man ska agera på sina känslor eller inte. För att avgöra om man ska agera kan man fundera på om man kan förändra eller påverka situationen och hur man i så fall ska göra det.

– Ju oftare du kan hantera din ilska, desto lättare blir det.

*     *    *

Jag har känt de där symtomen så tydligt när jag skrev på Passagen – hjärtat slog som en stånghammare, blodflödet ökade, jag svettades floder och andades som en blåsbälg – fy farao vad förbannad jag var på skribenter, Support och Redaktion! Ofta, ja, faktiskt i stort sett alltid. Brrrr! Å andra sidan hade jag samtidigt problem med smärta i nacken och spänningshuvudvärk, eftersom jag tvingades undertrycka ilskan för att inte kontot skulle avslutas av Idiotsupporten. Vilket helvete det är att vara skribent på Passagen, och så underbart det känns när man äntligen har sagt upp sitt medlemskap. Allt känns redan bättre. Och imorgon kl 12.00 kommer jag nog att bli av med smärtan i nacken och spänningshuvudvärken också, för då stänger vi denna blogg för Passagentrollen.

Oh, vilken njutning. Mmm! Ahh! Härligt!

Öka livskvaliteten!

Vill du minska stress och värk? Och det bara för 298 kr (ord. pris 350 kr)?

Här får du ett förslag du inte kan tacka nej till:

■ stressnivån sänks
■ bättre sömn
■ minskar smärta
■ lindrar huvudvärk och migrän
■ minskar värk i leder, reumatism och artros
■ lindrar hudproblem
■ lindrar stelhet

”Varje dag möter vi en mängd olika situationer; på bussen, jobbet och på stan. Vi pratar i telefon, hänger framför datorn och slappar framför tv:n på kvällen. Vi utsätts med andra ord för en mängd olika typer av strålning. Ta till exempel mobilen och datorn. De kan generera en slags positiva joner som skapar spänning i kroppen och det kan påverka oss negativt. Sabona Athletic-armbanden och Pro-Magnetic-Sport-armbanden är stretcharmband som har en kombination av magneter och ett titaniummaterial som producerar minusjoner”, förklarar Carl-Fredrik Bojsen, vd på Mayfair Direct.

Uppfinnaren är nästan värd ett Nobelpris, tycker jag. I ekonomi, förstås…

Penisförstoring

Funderar du på att göra ett plastikkirurgiskt ingrepp för att få längre eller grövre  penis? Eller bådadera? Du är inte ensam. Storleken på penis har alltid varit en känslig fråga, eftersom den ses som en manlighetssymbol och påverkar såväl sexliv som självkänsla. Idag väljer därför allt fler män att göra en penisförstoring, bara i Sverige utförs ca 100 penisförstoringar per år.

Är du en lämplig kandidat för en penisförstoring? I så fall är du i första hand ute efter ett pampigare yttre, snarare än en bättre funktion. En penisförstoring har nämligen främst effekt på storleken i slakt tillstånd. Vid stånd märks resultatet knappt alls.

En penisförlängning kostnar ca 30,000 kr, och en förtjockning 20,000 kr. Utförs båda ingreppen samtidigt blir kostnaden ca 40,000 kr. En penisförtjockning med Macrolane-injektioner verkar mindre riskabelt; priset är 25,000 kr, men effekten kvarstår bara ett år.

Vilka resultat kan du förvänta dig av en penisförstoring? Tja, räkna med ca 2-5 cm i slakt tillstånd, och att grovleken ökar med ca 30-50%. I slakt tillstånd alltså! Inget vidare. När jag köpte min Merca, en 500 SL, då ökade längden betydligt mer. Obs! Vid stånd!

Före (till vänster), Efter (till höger).

Varning! Det är inte riskfritt! Pga. de stora riskerna och det klena resultatet utför många plastikkirurger bara operationer av medicinska skäl, och för behandling av så kallade mikropenisar (mindre än 6 cm vid stånd). Största risken är missnöje med resultatet. I en amerikansk studie är två av tre missnöjda. En biverkan som du också måste räkna med efteråt är att din eregerade penis pekar mer söder än norrut, och att styrseln försämras. Du riskerar alltså både känsel och erektionsförmåga.

För oss som önskar en penisförminskning finns ingen hjälp att få, vad jag vet. Skandal!

Här kan du förresten läsa mer om penisstorlekar.

Intimoperationer

Det är skillnad på intimkirurgi och könsstympning. Enligt Socialstyrelsens Etiska Råd ska den förra jämföras med operationer av näsor och tuttar, medan den senare lyder under lagen mot könsstympning av kvinnor. Så här står det i Lag (1998:407):

”Ingrepp i de kvinnliga yttre könsorganen i syfte att stympa dessa eller åstadkomma andra bestående förändringar av dem (könsstympning) får inte utföras, oavsett om samtycke har lämnats till ingreppet eller inte.”

Idag är det vanligt att kvinnor vill operera sitt underliv. Oftast är det unga kvinnor med liten sexuell erfarenhet, som vill bli vackrare eftersom de är osäkra på sig själva och sitt utseende. Andra är flerföderskor, som tycker att de blivit för slappa i underlivet.

Eller kanske är det partnern som är missnöjd och vill att hans kvinna ska se ut som en flicka. Kan det i så fall vara så att killen bara sett muttor på hårdporr, där kvinnorna har slätrakade och intimopererade flickmuttor, och han sedan blir perplex och upprörd när partnern rakat sig och vulvan inte längre döljs av busken? Till hans stora förskräckelse tittar kanske då de inre blygdläpparna fram utanför de yttre, och han tror att det är något som är fel. Snarare är det hans referensram, porrbrudarna, som är onormala. Kvinnors muttor ser nämligen olika ut. Precis som deras ansikten. Kolla videon om konstnären Ylva Maria Thompsons 100 avgjutningar av kvinnors yttre könsorgan, eller hennes hemsida, om ni inte tror mig…

Gustave Courbet, L’Origine du monde, 1866.

Självklart finns det kvinnor som upplever besvär, och självklart ska de då få all hjälp av landstinget. Men idag gäller detta inte estetiska ingrepp, då måste kvinnorna vända sig till privata plastikkirurgikliniker. En operation av blygdläpparna kostar ca 14,000 kronor och att göra vaginan trängre kostar ca 40,000 kronor.

Men vad säger man om de så kallade oskuldsoperationerna? Oftast är det rädda unga kvinnor som vill operera slidmynningen, så att hon ser ut som en oskuld och blöder vid samlag. Tragiskt och förfärligt att det förekommer, tycker jag! Men det är kanske helt nödvändigt om den unga kvinnan kommer från en kultur där sex före äktenskapet är otänkbart – i alla fall för kvinnan.

En annan sak är att även män gör intimoperationer av estetiska skäl. Det kan man ju förstå, för något fulare än en mans ding-eli-dång får man leta efter.

Läkare inför rätta

Ett tragiskt fall spelas upp inför kvällspressen och nyfikna läsare. Lilla Linnea föds tre månader för tidigt med allvarliga hjärnskador på Astrid Lindgrens barnsjukhus i Solna. Två dagar efter födelsen ger en sjuksköterska av misstag henne alldeles för höga doser natriumklorid, vilket leder till dubbelsidig hjärnblödning. Den behandlande läkaren och hennes chef ser på magnetröntgen att stora delar av babyns hjärna saknas, och förklarar det meningslöst att fortsätta behandlingen. Föräldrarna, som ser sin dotters dödskamp, vädjar flera gånger till läkaren att hon ska få någonting för att slippa lida.

I går inleddes rättegången mot den erfarna 57-åriga barnläkaren. Åklagaren kräver att hon döms för dråp för att ha injicerat en dödscocktail av morfin och tiopental, och därmed ha förkortat Linneas liv. Läkaren hävdar att hon är oskyldig. Nu ställs ord mot ord i målet som skakat Sveriges läkarkår.

Det är svårt att se sitt barn lida och dö. Kanske det svåraste av allt? Men läkare önskar inte livet av sina patienter, varför skulle de göra det? Men kanske händer det att anhöriga gör det – för den döendes skull, och faktiskt för sin egen skull. De tål ofta inte se sitt barn lida. För mig tycks den här rättegången en aning bisarr – om en människa föds nästan utan hjärna, är hon inte hjärndöd då, alltså dödfödd – även om hjärtat slår? Vilket dödsbegrepp är det egentligen som gäller i Sverige – hjärndöd eller hjärtdöd?

Neurasteni

Jag kände mig lite trött idag, och kollade på Wikipedia för att se vad som fattades mig, och såg där att jag är både utmattad och deprimerad. Men texten var väldigt kortfattad så för att få en säkrare diagnos kollade jag även i Nordisk Familjebok, Uggleupplagan, 1904-1926. Där fann jag att jag dessutom är hypokondriker, och mycket, mycket mer.

Wikipedia:

Neurasteni är en somatoform störning som var särskilt vanlig diagnos vid sekelskiftet 1900, och dess symptombild liknar i mycket det som i dag kallas utmattningsdepression eller kronisk trötthet. Numera används begreppet asteni.
Varierande behandlingar mot neurasteni rekommenderades i början av 1900-talet. ”Mirakelmedicinen” och nervnäringsmedlet Phospho-Energon marknadsfördes bland annat som en kur mot neurasteni.

Nordisk Familjebok, Uggleupplagan, 1904-1926 (språket moderniserat av mig):

Neurasteni (av grek. neuron, nerv, asthenes, svag), Nervositet, Nervsvaghet, är en ofta nog rätt kronisk sjukdom eller rättare sjuklighet, där det icke är fråga om grövre organiska förändringar i vare sig hjärna, ryggmärg eller nerver, utan om en genom överansträngning och andra försvagande inflytelser framkallad rubbning i det centrala nervsystemets funktioner, vartill ofta en medfödd eller förvärvad disposition redan lagt grunden. I likhet med hysterin är neurastenin ett psykasteniskt tillstånd, som närmast betyder ett svaghetstillstånd i det psykiska livets mekanism. Neurastenin yttrar sig, liksom hysterin, övervägande genom psykiska symtom, och den fysiska krämpfullhet av olika slag som i neurastenin är så vanlig, torde väsentligen vara ”psykiskt” betingad. Bakom dessa mera obestämda betingelser antar man som neurastenins orsak en nedsättning i hjärnbarkens funktionsförmåga. Följden av denna nedsättning är dels en allmän mer eller mindre uttalad oförmåga av fysisk eller psykisk ansträngning med lätt inträdande trötthet, dels stegrad retbarhet, än inom ett område, än inom ett annat. Denna stegrade retbarhet ger anledning till stark känslighet för de intryck som oupphörligt tillförs hjärnan från de perifera organen, och redan förnimmelsen av rent normala livsprocesser kan av en överretad hjärna uppfattas som obehag och under olustförnimmelser.

Neurastenikerns uppmärksamhet riktas därigenom än på ett organ, än på ett annat, och han är uppfylld av växlande farhågor för sitt hälsotillstånd och följer sin kropps funktioner med spänd oro. I allmänhet är sådana organ föremål för hans hypokondriska bekymmer, som lättast låter sig påverkas av våra föreställningar, alltså i främsta rummet cirkulations- och digestionsorganen, och det är därför vanligt, att den sjuke tror sig ha hjärtfel eller något svårt maglidande.

Till de organområden, som ofta är föremål för neurastenikerns bekymmer, hör även sexualsfären, och man talar om en sexuell form av neurasteni, då den sjukes farhågor och oro på ett alldeles speciellt sätt riktar sig på könsorganen och deras funktioner. Därvid är det vanligt att neurastenikern tror sig genom självbefläckelse (onani) ha ådragit sig ohjälpliga skador, en farhåga som i varje fall och utan undantag är ogrundad.

Samtidigt med ovannämnda till olika kroppsdelar lokaliserade besvär, jämte lokala sensationer av obehag eller smärta, vilka mången gång kan mildras genom en lugnande och psykiskt uppmuntrande behandling (suggestion), lider neurastenikern av allmän trötthet, sömnlöshet och dålig aptit. Därjämte kan han röja en hel del rent psykiska symtom, såsom allmän håglöshet, brist på självförtroende, energi och vilja, oförmåga av uppmärksamhet med en sjuklig förströddhet (distraktion), med ett ord en allmän psykisk kraftnedsättning (psykasteni), vartill ofta sällar sig en mer eller mindre tydlig förstämning (depression).

Man brukar ofta skilja på en konstitutionell form av neurasteni och en förvärvad form. Den förra är till sitt anlag medfödd och yttrar sig genom allvarligare symtom, som mera envist trotsar varje behandling, medan den förvärvade neurastenin ofta kan hävas genom vila och rationella medel. I den konstitutionella neurastenin är de ovannämnda psykiska symtomen starkare för handen och av en mera kronisk karaktär, och till dessa symtom kommer ofta vissa som uttryck för stark disposition, resp. degeneration karakteristiska sjukliga drag, de s.k. tvångstankarna och fobierna.

Med tvångstankar menar man föreställningar, som mot den sjukes bättre vetande och sålunda under full insikt om deras oberättigade eller barocka art tränga sig in i hans medvetande och där verkar störande och hindrar honom att samla sin uppmärksamhet och koncentrera sin eftertanke på andra, nyttigare ting. Villkoret för tvångstankarnas uppträdande är en viss sjuklig förströddhet, och deras uppträdande sammanhänger med den nedsättning i förmågan av uppmärksamhet, som så ofta förefinns i den konstitutionella neurastenin.

Tvångstankarnas innehåll kan växla i det oändliga. Ibland har de formen av en obestämd grubbelsjuka, än är det hädiska och oanständiga infall, än alldeles likgiltiga saker, som bildar innehållet i tvångstankarna. Stundom uppträder de som ett tvång att oupphörligt lägga saker i en viss ordning, att känna på dörren om den är låst, att se efter om ett ljus blivit ordentligt släckt, att räkna alla föremål ögat möter, ideligen upprepa samma ord osv. Ibland tar sig detta sjukliga tvång uttryck i oro, rädsla eller ångest för vissa bestämda saker, förhållanden och situationer, och man kallar dessa olika former av tvångsartad ängslan fobier. Sålunda finns det personer, som är sjukligt rädda för åskan, rädda för höjder, rädda för öppna platser (se Agorafobi), för teatrar, restauranger och i allmänhet platser, där det finns mycket människor, rädda för allt mellan himmel och jord, ja rädda för sin egen rädsla, som överallt av den obetydligaste anledning överraskar dem. Det är denna sjukliga ångest, som är förknippad med tvångstankarna, antingen de yppar sig i den ena formen eller i den andra, som gör detta lidande till en svår plåga för den vilken i högre grad besväras därav.

Då neurastenin är uttryck för ett nervöst trötthetstillstånd, måste behandlingen rikta sig på vila, stärkande diet och rogivande föreskrifter; härtill kommer stundom kravet att förströ den sjuke och länka hans intressen på andra föremål än sig själv. Ofta är vattenkuranstalter att rekommendera. I fall av tvångstankar och sexuell neurasteni ser man ofta god verkan av dylika. Vad särskilt beträffar den senare formen, är det anmärkningsvärt hur ett lugnande ord av en förståndig läkare, utan moraliserande känslopjunk, ofta med ett slag kan häva den sexuella neurastenin och återge den sjuke livsmod och tilltro till sig själv, medan å andra sidan blott ont kan väntas av den usla gottköpslitteratur som på detta område genom tidningsannonser eller annorledes utkolporteras.

Neurasteniker, den som lider av neurasteni.

*    *    *

Älskling, vill du åka till en vattenkuranstalt med mig? Det verkar brådskande!
(Snacka om att vissa tar tid på sig innan de kommer till knorren…)