Tusenord

Vi har hittat ett nytt forum där vi numera skriver. Tusenord är nog än så länge rätt nytt, men verkar ha allt jag och Public behöver. Trådat och med en pm-funktion känns det fint som snus. Har ingen aning om hur sträng admin är, men än så länge verkar hen hålla sig lugn.

Jättevanlig

På jobbet idag pratade jag med en kvinna som varit med en av våra patient på Götaborg Horse Show. Det hade gått jättebra, och jag fick en detaljerad redogörelse för hela äventyret som alltså gått så fint tack vare att brukaren gick så kavat och oblygt, höll reda på tågtider men framförallt helt enkelt var jättnormal! i det här fallet är det helt klart stora framsteg som vi gläds över, men jag log lite åt ordvalet. Jag tänkte på en annan diskussion vi hade på jobbet om Ranelid, som alla då förfärades över. Han sprider helt enkelt tydligen inte samma glädje då han inte är jättenormal. Man kan helt enkelt inte tänka sig att han är med av någon annan orsak än att det ska finnas något att förfära sig över. Alla andra alternativ är otänkbara. Jag tänker på Loutrec. Varför vet jag inte riktigt, men han symboliserar väl för mig alla jätte-onormala som får genomlida livet i spott och spe. De som beskylls för att bara vilja ha uppmärksamhet eller vara speciella och annorlunda. Det kanske är så de anklagande ser på sitt eget sätt att vara – det är för dem viktigast att vara jättenormal. Men för de andra har den aspekten ingen relevans. De gör det de gör därför att de måste, därför att de inte kan leva på annat sätt. Hur de framstår i normalitetshänseende är ovidkommande.

Jag tror alltså att det blir ett klassiskt missförstånd mellan dessa människor; man utgår från sina egna bevekelsegrunder när man bedömer andra. De som uppskattar att vara jättenormala tror att de jätte-onormala uppskattar att vara jätte-onormal. De jätte-onormala å sin sida värdesätter att leva efter sin passion, oavsett normalitetsgrad, och tror därför att de jättenormala förvägrar sig själva detta, när de i själva verket har en stark passion för att vara jättenormala.

Konstnärsaffären

Imorgon ska jag åka till världens härligaste affär i Göteborg – In-Ex. Där köper man konstnärsmaterial och de har allt! Jag har en hel del på min inköpslista. Det är bra med alla kvalitetskritor och -pennor, penslar, dukar och papper. Där finns kol i fina små förpackningar, olje- och acrylfärger i alla färger och allt ser så aptitligt ut! Man vill bara ha allt! Allt är kvalitet och plötsligt får man sådan lust att skapa! Det finns även en avdelning för scrapbooking – men den försöker jag att låta bli att låtsas om. Tycker inte att den hör hemma där egentligen. Faktiskt.

Omskärelse

Idag på Västnytt pratade de om omskärelse igen. Vad intressant det hade varit att diskutera det nu på något bra forum! Tydligen så har Västra Götaland bestämt att låta sjukvården ta hand om omskärelse av små pojkar. Detta för att så få barn som möjligt ska bli skurna i av kvacksalvare. Är det rätt? Här kommer etiska frågor med olika tyngd in och vägs mot varandra. Vilket ska prioriteras? Vad är bäst i längden? Ska man göra så här medan man propagerar emot omskärelse? Blir omskärelse per definition mer accepterat på det här sättet och kanske i förlängningen en ökande företeelse?

Slocknar

Det blev fisk till middag också. Torsk med potatis och skirat smör. Det älskar vi alla tre. Sedan läxläsning och räkningarna. Nu har jag lagt mig och surfar lite. Sömnig. Kanhända jag slocknar innan du kommer tillbaka. I så fall ses vi imorgon.

Läckande lunch

Köpte idag lunch i min absoluta favorit-ica-affär. De har en delikatessdisk som saknar motstycke. Det blev sej med täcke av tryffel och rostade grönsaker. Till det köpte jag en pizzasallad i en liten burk, bara för att jag ibland får en oemotståndlig lust på vinäger. Förr köpte jag vid dessa tillfällen chips med salt och vinägersmak, men numera alltå pizzasallad. Sedan hade jag ärende in på H&M för att hitta ett par brallor. Vid kassan kom en vänlig expedit och gav mig en extra H&M-påse. Min lunch, som jag lagt i en fryspåse, hade läckt och lämnat ett smalt spår efter mig i hela affären. Det doftade fint av tryffel. Det gjorde även min plånbok och nyckelknippa.

Ibland blir jag ledsen

Ja, jag vet att jag inte borde det. Jag vet att jag borde ha mer distans. Jag borde inte bry mig om lögnerna eller illviljan. Borde inte bry mig om människor som dyker upp från tomma intet och öser galla, människor jag inte talat med på länge, som jag försökt undvika. Borde inte bry mig om när de sedan blir förnärmade och indignerade för att man svarar på det enda ställe man kan svara på. När de kallar vår blogg förtalsblogg… Vad kallas då deras sysselsättning? Jag är trött på det. Så jävla trött. Jag trodde i min enfald att det skulle bli bra om jag höll mig undan från dem som verkar hysa allra mest agg. Kanske tänkte jag fel.

Min älskling

Batteriet tog slut. Tack för en underbar dag. Synd bara att tiden alltid går dubbelt så fort när vi ses än annars. Vad har nu tiden emot oss??? Jag tycker att början var bäst. Eller kanske det som kom sedan… Eller förresten, slutet var nog ändå…äh, hela dagen var fulländad, från första minut till sista. Som alltid.

Till Loverq

Ville bara säga att jag uppskattar din objektivitet idag, och tycker att du visar integritet när du vägrar ”gadda ihop dig” mot någon slentrianmässigt. Skönt att någon vågar ha en egen åsikt.

/Amo

Söndag morgon

Idag glittrar frosten på gräset och det är lugn och ro. Har nackspärr efter en natt med en liten bredvid mig. Hon vill ligga tätt, tätt och jag får lägga armen under mig för att den inte ska ramla ur sängen. Ljuvligt kaffe doftar nu i köket. Att valar har stora snoppar har vi haft nöjet att bidra med i Humlesurrs dabatt. Vad fint att vår sida används som informationsbank även om vi inte är välkomna… Väl bekomme Pecos! Att jag inte längre skriver på Humle har mindre med lojalitet att göra än det faktum att jag är avstängd.