Stavgång/gå med gångstavar

Där jag bor ute på landet är det inte så tätt mellan grannarna. En bit hemifrån bor en frånskild medelålders dam (låt oss kalla henne Tristo av omsorg om hennes identitet). Hon jobbar som blankettkonstruktörska på Svensk Bilprovning, där hennes färdigheter i hemmagjord kanslisvenska förhoppningsvis kommer väl till pass. Tristo tycks leva sitt liv i ensamhet och bitter förgrämdhet, ett meningslöst liv som hon fyller med kakrecept och genom att finna fel på andra. Ibland ser jag henne på byvägen, motionerande med sina gångstavar och hela hurtigkittet – pannband, ränsel av rätta märket, helyllebrallor och anknäbbsskor storlek 35. Idag var en sådan där otursdag, då jag inte kunde undvika henne, utan tvingades köra om henne ute i ”spåret”. Jag saktade ner, tog ner fönstret och körde jämsides med henne för att utbyta de vanliga, artiga  hälsningsfraserna:

– Jaså Tristo, du är ute och motionerar idag?

– Ja, som du ser/kan konstatera/bör inse av dig själv! (Tristo talar så där krystat, liksom med snedstreck, som om hon inte kan bestämma sig för vad hon egentligen vill få sagt. En arbetsskada enligt henne själv).

– Har du hela out-fitet på dig? Stegräknare och pulsklocka, ergonomisk handrem och de rätta stavspetsarna?

– Nä, ingen pulsklocka… Ska man ha det/bör sådan inköpas/finns andra alternativ?

– Visst, det måste man ha! Annars är ju alltsammans helt meningslöst (sade jag bara för att jäklas).

– Jaså/där ser man/mycket ska man få höra, flåsade hon.

– Gör du det för att få bättre kondis eller för att förbränna kalorier?

– Bådadera/det ena utesluter inte det andra. Men visst skulle man vilja ta bort några kilon/få lite former/bli lite snygg/inte se så jäkla lönnfet ut.

– Helt rätt inställning, Tristo! Ge dig inte!

– Och vad gör du själv för att hålla dig i form, om man får fråga/vara lite nyfiken/lägga näsan i blöt? Borde inte även du motionera/träna/sporta? Vad gör du, för du skulle väl aldrig kunna tänka dig stavgång/gå med gångstavar?

– Jag älskar med min älskling! Mycket bra för hjärtat och hela kroppen. Både mentalt och fysiskt!

Jag såg en kaskad av reaktioner i Tristos chockade blick – men bäst minns jag att den vanliga förgrämdheten en sekund gav vika för den anala missunnsamheten. Omväxling förnöjer, tänkte jag, trampade på gaspedalen och såg henne försvinna i backspegeln. Av allt att döma blev kärringen även ilsknare och spattigare än vanligt, för längre steg och högre stegfrekvens har då aldrig skådats söder om landsvägen. Haha!

7 thoughts on “Stavgång/gå med gångstavar

  1. I den mån man är överens om att det är bra/nyttigt/sunt sas att motionera, dvs i förekommande fall det högst tvivelaktiga nöjet/obehaget av att röra på kroppen, iaf lite/medelmycket och eller med efterföljande stretching i synnerhet av vederbörande muskler, så är det öht beklämmande att se hur många som tycks avstå från detta nöjet/obehaget öht. Detta är isf i alla stycken och i mångt och mycket varken för bra eller dåligt, sas. Det ursprungliga syftet med, eller iaf det med tiden utvecklade syftet med allsköns rörelser, kan sedemera utvecklas till även riktig/normal/jättevanlig skidåking. Rörelserna fungerar iaf för mig tillfyllest, dvs i form av motion med stavar i allsköns miljöer/naturscenerier. Planerar man däremot och tvärtom att istället avstå och på förekommande anledning lite bajsnödigt skriva långa meningslösa och/eller tråkiga inlägg så kan/är det stor risk att man får sk lagårdshäck av det myckna sittandet/knipandet med analen(sk anal personlighetsröv).

      • Nej, jag har inte de rätta märkena på mina kläder och väskor. Får inte vara med i det gänget.

        Jag kör på med min dräkt och mina krokodilskinnspumps.

        • Du är ljuvlig i vad du än har på dig – från jeans och festklänning till bara en svag parfym.

          Men den här Tristo kanske man skulle göra till en följetong? För det finns mycket att berätta om hennes beskäftighet, snorkighet och – just det, tristhet. Jag tror jag gör det, i alla fall om inläggen får många klickar.

          • Det där beteendet tror jag Tristo använder som ett sätt att hävda sig, skapa distans och utöva makt när hon känner att argumenten tryter. Tyvärr inser hon inte hur löjligt tydligt det blir. Men det är fascinerande att betrakta som fenomen, kan jag tänka mig alltså, för dig alltså som har henne som granne.

            • Självklart är det så, men den värld där hon kan hävda sig på andras bekostnad är mycket liten och krympande. Men jag gör vad jag kan för att undvika henne, och det gör alla andra grannar också. Vi gör som du säger, alltså betraktar henne som ett trist fenomen. Så trist faktiskt att jag kör en stor omväg i stort sett varje dag, bara för att slippa köra förbi hennes hus, och riskera att behöva prata med henne. 2,7 km gånger 2 = 5,4 km varje dag. Men det är värt varje krona, jag försäkrar!

              • Jag är rätt säker på att även andra lätt ser igenom de där hävdelseförsöken, och kan se att de har rätt trots att hon försöker använda en förmyndarstil.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s