Vatikanens hemliga arkiv

Vatikanens hemliga arkiv  är en fantastisk historisk, religiös och kulturell skattkammare. Det ligger intill Vatikanmuséerna, och ingången är Porta di Santa Anna på Via di Porta Angelica. Arkivet innehåller alla handlingar som utfärdats av den Heliga stolen, men även statliga dokument, brevväxling, räkenskapsböcker med mera.

Vatikanens hemliga arkiv  har varit omtalat i hundratals år. Secretum i det latinska namnet Archivum ”Secretum” Vaticanum betyder inte ”hemlig”, utan kommer av ”secretarii”, sekreterare. Sedan 1881 är stora delar av arkivet öppet för forskare med tillstånd. Idag får de visserligen nöja sig med att se dokumenten på cd-rom, helt enkelt för att originalen är för ömtåliga. Vatikanens hemliga arkiv består av nästan 85 kilometer hyllor med 35,000 volymer med miljoner dokument.

Det finns andra arkiv i Vatikanen, t.ex. Apostolic Penitentiary, som innehåller hemliga påvliga dokument som aldrig offentliggörs, eftersom ingen får avslöja det som erkänts under bikt, eller vilka hemliga synder som påvarna fått förlåtelse för av sina biktfäder.

Nu i februari till september visas för första gången ett hundratal originaldokument för den breda allmänheten i utställningen Lux in Arcana. De äldsta dokumenten kommer från 700-talet. Bland de dokumenten finns historiska skatter som:

  • Ett brev från 1246 från Djingis Khans barnbarn, mongolkejsaren Khan Güyük. Han uppmanar påven Innocentius IV ”och alla hans kungar” att komma till Asien och betyga sin vördnad och visa underkastelse, ”annars får du en fiende på halsen”. Det är kanske det äldsta bevarade dokumenten med det mongoliska skriftspråket.
  • Martin Luthers bannlysning
  • Henrik VIII:s skilsmässopapper
  • Den katolska skotska drottningen Mary Stuarts brev, i vilket hon varnar påven för förrädare bland kardinalerna. Mary skrev brevet bara några månader innan hon halshöggs den 8 februari 1587 på order av hennes kusin, drottning Elisabeth I.
  • Brev från Michelangelo
  • Traktatet den 1 juni 1654 mellan den svenska drottning Kristina, och riksdagen, riksrådet och prins Carl X Gustav om att hon abdikerar, beseglat med ett trettiotal underskrifter och flera hundra vaxsigill.
  • Påven Alexander VI:s välsignelse av Spaniens och Portugals kolonisering av Nya världen
  • Handlingar från rättegången mot Galileo Galilei 1633.
  • Ett tackbrev skrivet på en bit bark daterad ”där det finns mycket gräs, i månaden med mycket blommor” (den 21 maj 1887 vid Grassy Lake, Ontario, Kanada). Det är Ojibway-indianerna som tackar ”Den store bönemästaren” (påve Leo XIII) för att han skickat en biskop till dem.
  • Ett brev som Hitler fick från påve Pius XI 1934.  De som hoppas få se dokument som avslöjar sanningen om Pius XII:s förhållande till Nazityskland blir besvikna. Dokument från 1939 och framåt förblir hemliga åtminstone till 2014, eftersom de 2,500 volymerna och 15,000 kuverten först måste katalogiseras och förberedas.

Constitutum Donatio Constantini (observera att kejsaren knäfaller, haha)

Själv skulle jag vilja se alla handlingar som berör ”Den Konstantinska Donationen”, som är ett förfalskat edikt i vilket den förste kristne romerske kejseren Konstantin den store gav enorma privilegier till biskop Sylvester i Rom, för att denne döpt honom och på så sätt botat hans spetälska. Donationen gav påven makt och myndighet i evinnerlig tid över alla kyrkor som kejsare Konstantin den Store grundat, och därtill Rom, hela Italien, en mängd västliga provinser och städer, samt besittningar i Judéen, Grekland, Asien, Trakien och Afrika. Påvarna har därefter åberopat förfalskningen som argument för att alla världsliga härskare ska underkasta sig deras vilja.

Redan 1440 bevisades att dokumentet omöjligen kan ha författats 324. Idag menar man att det istället skrevs omkring 752 under påven Stefan III:s pontifikat. Pennan hölls sannolikt av Kristoforos, det påvliga kansliets notarie. Det finns några avslöjande bevis i själva handlingen: Konstantin döptes nämligen inte på det sätt som sägs i donationen, utan först på sin dödsbädd, vidare talas det om staden Konstantinopel och om påvar, trots att staden då hette Nea Romi, och det inte fanns några påvar vid den tid då den falska urkunden sägs ha tillkommit.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s