Jättevanlig

På jobbet idag pratade jag med en kvinna som varit med en av våra patient på Götaborg Horse Show. Det hade gått jättebra, och jag fick en detaljerad redogörelse för hela äventyret som alltså gått så fint tack vare att brukaren gick så kavat och oblygt, höll reda på tågtider men framförallt helt enkelt var jättnormal! i det här fallet är det helt klart stora framsteg som vi gläds över, men jag log lite åt ordvalet. Jag tänkte på en annan diskussion vi hade på jobbet om Ranelid, som alla då förfärades över. Han sprider helt enkelt tydligen inte samma glädje då han inte är jättenormal. Man kan helt enkelt inte tänka sig att han är med av någon annan orsak än att det ska finnas något att förfära sig över. Alla andra alternativ är otänkbara. Jag tänker på Loutrec. Varför vet jag inte riktigt, men han symboliserar väl för mig alla jätte-onormala som får genomlida livet i spott och spe. De som beskylls för att bara vilja ha uppmärksamhet eller vara speciella och annorlunda. Det kanske är så de anklagande ser på sitt eget sätt att vara – det är för dem viktigast att vara jättenormal. Men för de andra har den aspekten ingen relevans. De gör det de gör därför att de måste, därför att de inte kan leva på annat sätt. Hur de framstår i normalitetshänseende är ovidkommande.

Jag tror alltså att det blir ett klassiskt missförstånd mellan dessa människor; man utgår från sina egna bevekelsegrunder när man bedömer andra. De som uppskattar att vara jättenormala tror att de jätte-onormala uppskattar att vara jätte-onormal. De jätte-onormala å sin sida värdesätter att leva efter sin passion, oavsett normalitetsgrad, och tror därför att de jättenormala förvägrar sig själva detta, när de i själva verket har en stark passion för att vara jättenormala.

3 thoughts on “Jättevanlig

  1. Vissa nätskribenter reagerar så starkt mot Ranelid att de rent av blir aggresiva, och i ren protest mot att han inte är så som de förväntar sig att en schlagersångare ska vara, så sjunger de medelmåttans lov i ett sprucket högt C (medelmåttor kan nämligen inte ta så höga toner). Jag skrattar åt de där avundsjuka piruetterna, för vem vill se och höra en medelmåtta representera Sverige? I så fall borde vi ju skicka ner det bidrag som hamnar precis i mitten – som ju vare sig är för bra eller för dåligt, utan just så där lagom genomsnittligt medelmåttigt som de där skribenterna själva. Eller med andra ord: ordinärt (vardagligt) och mediokert (inte särskilt bra, tämligen dåligt).

    • Det är också anmärkningsvärt hur ofta man, trots sin upprördhet, understryker exakt hur ointresserad man egentligen är av hela jippot. Man ska ju helst vara lite sådär lagom intresserad för att vara riktigt jättevanlig.

      • Jag tror/anar/har fått för mig att särskilt en skribent/gnällkäring/trist typ har fått detta med PK/medelmåtta på huvudet/hängt upp sig/gått i spinn enbart för att du och jag skrivit/postat inlägg om just medelmåttan/det mediokra/halvtaskiga contra det geniala/unika/magiska.

        Fy fan vad hon är tråkig…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s