Ibland blir jag ledsen

Ja, jag vet att jag inte borde det. Jag vet att jag borde ha mer distans. Jag borde inte bry mig om lögnerna eller illviljan. Borde inte bry mig om människor som dyker upp från tomma intet och öser galla, människor jag inte talat med på länge, som jag försökt undvika. Borde inte bry mig om när de sedan blir förnärmade och indignerade för att man svarar på det enda ställe man kan svara på. När de kallar vår blogg förtalsblogg… Vad kallas då deras sysselsättning? Jag är trött på det. Så jävla trött. Jag trodde i min enfald att det skulle bli bra om jag höll mig undan från dem som verkar hysa allra mest agg. Kanske tänkte jag fel.

7 thoughts on “Ibland blir jag ledsen

    • Ja ok. Just nu känns det lite som om det eskalerar på det där forumet. Vi är ju borta, du av fri vilja, jag med tvång. Varför ska de älta vår förskräcklighet? De har ju redan dömt oss med skoningslös, egenmäktig och enväldig rättvisa. Är inte det lite koleriskt att vilja fortsätta med att sträcka upp ett finger i luften och säga:”th, th, th! Fy vad de har varit dumma!”?

      Om någon sedan vågar säga nåt annat tas de i sträng upptuktelse tills de förstår sitt eget bästa.

      Äh, jag är mest besviken. Människor jag tyckt om och pratat mycket med verkar plötsligt (lydigt) avsky mig. Besviken och ledsen. Lite arg.

      Men du har rätt. Minns du ett forum jag visade dig om dsm-5? Med diskussioner som gjorde mig svettig av att försöka följa med? Kanske det hade varit nåt? Men man vill ju kunna prata om vardagliga saker också… En blandning vill man ha. Tror du att det finns?

      • Vissa av de där ordvändningarna låter bekanta…

        Jag förstår att du är besviken men så är det ofta här i världen. När en människa lämnar ett rum då får han räkna med att de som sitter kvar säger det de verkligen menar. Trist? Javisst är det, men mänskligt. Men låt oss inte hänga läpp över den mänskliga svagheten, utan istället ta nya tag.

        Jag känner bara till några få forum. Flashback naturligtvis, men det är inget för mig. Lindas forum har jag prövat, och Passagen, och så förstås ”det man inte får nämna”. Vi föräldrar finns visst också. Jag känner inga fler. Men låt oss testa det du hittade. Varför inte? Vad har vi att förlora på det? Ingenting.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s