Återuppstånden efter 30,000 år

Silene stenophylla, en så kallad tätbladig nejlika, är en blommande ört som tillhör den stora nejlikfamiljen Caryophyllaceae, som innehåller 88 släkten med ca 2,000 arter. De flesta finns i tempererade områden och medelhavsområdet, och några få i tropikernas bergsområden. I Sverige finns 23 släkten och ungefär 90 arter.

Nu visar det sig att just denna växt har kultiverats med frusna frön från pleistocen, en relativt kall geologisk tidsepok som sträcker sig från 1,65 miljoner till för ca 11,600 år sedan, då jorden värmdes upp efter den senaste istiden. Den moderna människan uppstod i slutet av den pleistocena epoken, vilken arkeologiskt utgör gräns mellan den gamla (paleolitiska) och mellersta (mesolitiska) stenåldern.

Någon gång för 30,000 år sedan samlade en jordekorre istida gräs, frukter och frön, och gömde dem i sin lilla jordhåla på högra stranden av nedre Kolymaflodens sediment i Sibirien. Hålan, stor som en fotboll, hittades år 2007  i ett sedimentskikt hela 38 meter under nuvarande markyta. Ekorrhålan visade sig vara en veritabel skattkammare. Sedimenten var fyllda med is, vilket skapat en frusen och helt tät tidskapsel, totalt isolerad från jordytan. Man fann ben av stora urtidsdäggdjur, till exempel mammut, ullig noshörning, bison, häst och hjort, samt frö av Silene stenophylla, som antagligen bevarats eftersom de frusits ner snabbt och sedan aldrig tinat. Marken i den sibiriska permafrosten överstiger idag aldrig en temperatur över minus 7 grader.

Silene stenophylla är den äldsta planta som någonsin regenererats. Man lät frön gro på ett sterilt näringsmedium, och lyckades få fram livskraftiga plantor som blommade med vita blommor och bildade fertila, livsdugliga frön. Experimentet visar att permafrosten fungerar som en naturlig depå för forntida livsformer, menade de ryska forskarna, som publicerade sina resultat i Proceedings of National Academy of Science, USA.

Svetlana Yashina vid Institutet för Cell Biophysics, Russian Academy of Sciences, och som leder regenereringsarbetet, menade att den återupplivade växten är väldigt lik sin moderna version, som fortfarande växer i samma område i nordöstra Sibirien. Att studien visar att vävnad kan överleva och bevaras i is i tiotusentals år, har gett de ryska forskarna hopp om att kunna återuppliva helt andra arter.

I en telefonintervju från staden Pushchino, där hennes laboratorium ligger, säger hon:

Det är en mycket livskraftig växt, och den utvecklas riktigt bra. Det är viktigt att fortsätta permafroststudierna på jakt efter äldsta möjliga genetiska pool, alltså liv som hypotetiskt sett försvunnit från jordens yta för länge sedan. Om vi har tur kan vi hitta fryst ekorrvävnad. Och det skulle kunna leda oss hela vägen fram till mammuten.

*    *    *

Kanske dags att gå och frysa lite sperma…?

3 thoughts on “Återuppstånden efter 30,000 år

Lämna ett svar till Amorati Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s