Vad är det viktigaste med julen?

Den frågan ställs till läsarna i DN:s nätupplaga. Och vad tror ni man svarar?

  • Vännerna – 1%
  • Kärleksbudskapet – 2%
  • Granen – 4%
  • Julklapparna – 4%
  • Pyntandet – 4%
  • Julmusiken – 4%
  • Dofterna – 6%
  • Alla ljusen – 8%
  • Ledigheten – 8%
  • Familjen – 16%
  • Tindrande barnaögon – 17%
  • Den goda maten – 26%

Va? Julmaten vann! Jag som trodde att alla satt och tänkte på kärleksbudskapet, haha.

De tindrande barnaögonens höga placering är lite av en tankefnurra. För de tindrar ju för att allt det andra finns på plats – det vill säga julstämningen (och klapparna).

3 thoughts on “Vad är det viktigaste med julen?

  1. Den där förväntan som ligger i luften…

    Kvällen före då allt är rent och vackert och det doftar gran och skinka. Strumporna är upphängda och vi läser Tomten. Jag är lycklig över att ha lyckats förmedla magin i ”Vinternattens köld är hård”.

    • TOMTEN av Viktor Rydberg
      Först publicerad i Ny Illustrerad Tidning 1881.

      Midvinternattens köld är hård,
      stjärnorna gnistra och glimma.
      Alla sova i enslig gård
      djupt under midnattstimma.
      Månen vandrar sin tysta ban,
      snön lyser vit på fur och gran,
      snön lyser vit på taken.
      Endast tomten är vaken.

      Står där så grå vid ladgårdsdörr,
      grå mot den vita driva,
      tittar, som många vintrar förr,
      upp emot månens skiva,
      tittar mot skogen, där gran och fur
      drar kring gården sin dunkla mur,
      grubblar, fast ej det lär båta,
      över en underlig gåta.

      För sin hand genom skägg och hår,
      skakar huvud och hätta —
      »nej, den gåtan är alltför svår,
      nej, jag gissar ej detta» —
      slår, som han plägar, inom kort
      slika spörjande tankar bort,
      går att ordna och pyssla,
      går att sköta sin syssla.

      Går till visthus och redskapshus,
      känner på alla låsen —
      korna drömma vid månens ljus
      sommardrömmar i båsen;
      glömsk av sele och pisk och töm
      Pålle i stallet har ock en dröm:
      krubban han lutar över
      fylls av doftande klöver; —

      Går till stängslet för lamm och får,
      ser, hur de sova där inne;
      går till hönsen, där tuppen står
      stolt på sin högsta pinne;
      Karo i hundbots halm mår gott,
      vaknar och viftar svansen smått,
      Karo sin tomte känner,
      de äro gode vänner.

      Tomten smyger sig sist att se
      husbondfolket det kära,
      länge och väl han märkt, att de
      hålla hans flit i ära;
      barnens kammar han sen på tå
      nalkas att se de söta små,
      ingen må det förtycka:
      det är hans största lycka.

      Så har han sett dem, far och son,
      ren genom många leder
      slumra som barn; men varifrån
      kommo de väl hit neder?
      Släkte följde på släkte snart,
      blomstrade, åldrades, gick — men vart?
      Gåtan, som icke låter
      gissa sig, kom så åter!

      Tomten vandrar till ladans loft:
      där har han bo och fäste
      högt på skullen i höets doft,
      nära vid svalans näste;
      nu är väl svalans boning tom,
      men till våren med blad och blom
      kommer hon nog tillbaka,
      följd av sin näpna maka.

      Då har hon alltid att kvittra om
      månget ett färdeminne,
      intet likväl om gåtan, som
      rör sig i tomtens sinne.
      Genom en springa i ladans vägg
      lyser månen på gubbens skägg,
      strimman på skägget blänker,
      tomten grubblar och tänker.

      Tyst är skogen och nejden all,
      livet där ute är fruset,
      blott från fjärran av forsens fall
      höres helt sakta bruset.
      Tomten lyssnar och, halvt i dröm,
      tycker sig höra tidens ström,
      undrar, varthän den skall fara,
      undrar, var källan må vara.

      Midvinternattens köld är hård,
      stjärnorna gnistra och glimma.
      Alla sova i enslig gård
      gott intill morgontimma.
      Månen sänker sin tysta ban,
      snön lyser vit på fur och gran,
      snön lyser vit på taken.
      Endast tomten är vaken.

      • Älskar den och blir alltid lika sur när människor inte kan låta bli att göra plumpa parafraser, vilket sker nästan varje jul på – Passagen såklart, internets Nordstan.

        /Amo

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s