Första advent

Det är något magiskt med orden i psalmer. Jag är inte troende, men jag älskar starka ord.

Imorse lyssnade jag på P2 i bilen till jobbet. De sjöng Bereden Väg för Herran. Den första strofen är så mäktig:

Bereden väg för Herran!
Berg, sjunken, djup, stån upp!

Berg sjunken, djup stån upp… jag ryser.

Jag kör förbi köpcentrumet med barockmusik i öronen, och försöker blunda med höger öga för att värna om känslan av advent.

Orkanen Berit är på väg in och jag håller hårt i mina papper på väg in till jobbet. Glasögonen blir prickiga av regnet och mobilen alltför blöt. Det gör inget, Bach finns i mig.

Inne möts jag av det skarpa ljudet av Jul, jul, strålande jul sjungen av Uno Svenningsson och Irma Schultz. TV kör jul nu, med fullt ös. Min adventskänsla far ut genom fönstret och är borta med vinden.

Julsånger framförda av popartister med ansträngda popröster, fåniga små vibraton och dansbandstoner får mig att bli kräkfärdig. Värst av alla är Peter Jöback. Jag önskar att jag kunde blunda med öronen så som jag gjorde när jag körde förbi köpcentrumet och slippa påträngande och forcerad julmusik (alldeles för tidigt god dammnit! Det är bara första advent och inte ens december!).

 

9 thoughts on “Första advent

  1. Orden i psalm 103 ”Bereden väg för Herren”, kommer från Jeseja kapitel 40:

    3. Hör, man ropar;
    »Bereden väg
    för HERREN i öknen,
    banen på hedmarken
    en jämn väg för vår Gud.
    4. Alla dalar skola höjas
    och alla berg och höjder sänkas;
    vad ojämnt är skall jämnas,
    och vad oländigt är skall bliva slät mark.

    Annars tycker jag att den här är den bästa julsången:

    • Den är härlig men jag har andra favoriter…

      Berättar om dem när jag är mindre stressad.

      Idag har jag haft amerikanska talangtävlingar och american music award i öroned precis hela dagen.

      Känner för att ta en lång promenad i orkan och regn för att få bort den klibbiga känslan.

    • Den här sångens uråldriga och mörka vemod njuter jag av ofantligt.

      Jul, jul, strålande jul, glans över vita skogar,
      himmelens kronor med gnistrande ljus.
      glimmande bågar i alla Guds hus,
      psalm, som är sjungen från tid till tid,
      eviga längtan till ljus och frid!
      Jul, jul, strålande jul: glans över vita skogar!

      Kom, kom, signade jul! Sänk dina vita vingar
      över stridernas blod och larm,
      över all suckan ur människobarm,
      över de släkten som gå till ro,
      över de ungas dagande bo!
      Kom, kom, signade jul, sänk dina vita vingar!

      ”Sänk dina vita vingar” är så ljuvligt. Jag tänker mig en liten stuga i skogsranden. Stora vita vidder och en oändlig, gnistrande stjärnhimmel. Människor som tänder ljus och kurar därinne med varandra.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s