Integritet

Integritet är ett begrepp som jag ofta återkommer till i tanke och i diskussioner. För en tid sedan försökte jag förklara min syn på begreppet med en person som endast såg begreppet ur synvinkeln personlig integritet. Det är en viktig aspekt av begreppet och den är reglerad i svensk lag. Det handlar om vilken slags personlig information som ska skyddas och är ofta synonymt med privat sfär, privatliv och så vidare.

Den aspekt av begreppet integritet som jag älskar är dock en annan. Jag hittade en fantastisk formulering på Wikipedia idag och den lyder:

Integritet är ett begrepp som innebär frihet från självmotsägelser i handlingar, värderingar, metoder, principer, förväntningar och så vidare. Inom etiken handlar det om ärlighet och sanningshalt. Integritet kan betraktas som motsatsen till hyckleri i den meningen att det ytterst handlar om huruvida något är konsistent eller självmotsägande, exempelvis skall diskussionsparter med (möjligen skenbart) olika värderingar antingen stå för dessa eller också erkänna ett analytiskt misstag och justera sin åskådning.

Ordet stammar från latinets integer som betyder hel eller komplett. I många sammanhang handlar det om kvaliteter som ärlighet och en helgjuten karaktär som individ, organisation, etc. Man kan tänkas värdera graden av integritet efter i vilken utsträckning man handlar efter de värderingar, övertygelser och principer man hävdar att man har.

Det handlar således inte om att hålla sina privata uppgifter privata (i det har fallet), utan om att vara en hel (obruten) person. Jag gillar detta: ”exempelvis skall diskussionsparter med (möjligen skenbart) olika värderingar antingen stå för dessa eller också erkänna ett analytiskt misstag och justera sin åskådning”. Är det inte just att detta saknas så ofta som man blir så störd av på olika diskussionsforum (Obs! Retorisk fråga)? Att justera sin åskådning då man inser sitt analytiska misstag är ett ovanligt beteende bland diskussionsdeltagare. När det händer, stundom, lyser det om den personen. Då ser man integriteten stråla och känner en sådan värme och glädje. På Wikipedia hittade jag även följande, som är så bra att jag bara citerar direkt:

”Integritet som egenskap innebär att någonting är väl sammanhängande (integrerat) och motsägelsefritt inom ramen för vissa principer. Ju bättre detta någonting hänger ihop och har färre motsägelser (interna fel och konflikter) desto högre grad av integritet finns det.”

”Exempel på några tillämpningsområden och dess möjliga tolkningar:

  • Intellektuell integritet – när tankar och slutledningar hos en enskild person eller grupp är så logiskt sammanhängande och motsägelsefria att individen eller gruppen ifråga känner mod att stå för dem och följa dessa oavsett vilka logiska konsekvenser inom tankesystemet de än leder till.
  • Emotionell integritet – när ens känslovärld är så väl sammansatt att personen ifråga upplever en starkt inre trygghet och tillfredsställelse i hela sin tillvaro. Man upplever sig varken splittrad eller frustrerad utan enbart lugn och harmonisk, uppfylld av ett lyckotillstånd.
  • Psykisk (själslig) integritet – ett enhetligt, icke splittrat JAG där olika psykiska egenskaper (psyke) hänger ihop på ett så kompletterande sätt att de upplevs som en helhet. Motsatsen är psykisk splittring det vill säga schizofreni.
  • Andlig integritet – när ens abstrakta idéer och/eller andliga föreställningar hänger ihop på ett så enhetligt och sammanhängande sätt att de leder till en stark övertygelse eller tro att man är beredd aktivt försvara den med handling, ibland även till priset av eget liv.
  • Moralisk integritet – innebär att en individ, grupp eller organisation av egen inre övertygelse inom ramen för ett humanistisk–etiskt system respekterar andra människors värde och är beredd att aktivt försvara deras rätt till okränkbarhet; kämpa mot orättvisor och maktmissbruk (civilkurage) trots eventuellt motstånd och negativa följder med fara för sitt liv eller social status.

Begreppet integritet kan även syfta på den offentliga personens förmåga att utöva sin makt, ledarskap eller annat inflytande på ett sådant sätt att den inte låter sig påverkas av sina egna intressen och/eller korrumperas.”

En person som visar tydlig integritet och därmed upplevs som en hel person blir allvarligt bemött, respekterad och lyssnad på. Motsatsen upplevs som hyckleri och även om det ibland kan vara väldigt provocerande (!) är det svårt att ta en sådan person på allvar. 

På Vardagsprat diskuteras just nu var gränsen går för hur mycket personlig information man lämnar ut på Internet. Jag tror inte att man kan fastslå en sådan gräns, den är olika från person till person. Man kan tänka sig två ytterligheter; å ena sidan en person som berättar hela sin livs historia och kanske visar bilder på sig själv naken, å andra sidan en person som bara diskuterar allmänna händelser, aldrig delar med sig av någonting om sig själv och definitivt inte visar hur hon eller han ser ut. Någonstans på skalan mellan de två har varje person sin gräns.

Ett beteende som upplevs som gränslöst, till exempel på Internet, återspeglas ibland i även andra aspekter av personens liv. Det behöver inte vara skadligt att berätta allt om sig själv på Internet, men om beteendet är generellt, det vill säga går som en röd tråd genom livet i stort, kan det å ena sidan indikera bland annat en bristande identitet och en dålig självkänsla och å andra sidan (därmed) försvåra livet för personen. 

Problemet uppstår om man även anser sig ha rätt att skriva om andra människors personliga uppgifter, där finns en rätt tydlig gräns anser jag och detta gäller även de egna barnen.

/Amo

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s