Jag krymper!

Jag kände det imorse, direkt efter att jag vaknat, alltså att jag hade krympt. Jag kastade av mig täcket och betraktade skräckslaget min lekamen (sover naken), och kunde inte tro mina ögon – jag var mindre än hälften så lång som när jag lade mig igår kväll! Jag konstaterar att det är fråga om en proportionell krympning, som tur är, så jag ser exakt likadan ut som innan, fast bara mycket mindre. Vad hade hänt i sömnen? Varför hade jag förvandlats till en liten människa? Sov jag ännu? Var det bara en mardröm? Jag nöp mig hårt – nej, det gjorde ont och jag var vaken, och krympningen fortsatte oförtrutet!

Förtvivlat letade jag efter någon orsak, något utslag eller sjuklig defekt, men fann inget. Modigt hoppade jag ner på golvet, klev över tröskeln och ut i badrummet för att ta mig en titt i spegeln. Dörrhandtaget satt högt upp, men jag ställde mig på tå, nådde upp med fingertopparna och lyckades öppna dörren, och tände ljuset för att beskåda eländet.

Jag hade blivit en dvärg i sömnen. En mycket liten dvärg! Obegripligt!

Jag har en blå pall i badrummet, som jag ställde mig på för att nå upp till handfatet. Även dvärgar måste ju raka sig. Det var då jag såg demonen, orsaken till hela debaclet, flina mot mig där inifrån mina bruna ögon – själens spegel. Jag såg avunden och missunnsamheten, det oöverträffade medlet för alla som vill bli till en liten människa… eller till en gris (svin). Brrrr!

Motmedlet är generositet, kärlek och omtanke, kom jag på vid frukost. Funkar ganska hyfsat även om tillfrisknandet går lussakta. Men nu har jag iallafall vuxit till 1,30…

3 thoughts on “Jag krymper!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s