En sann lögnhistoria

Att jag skriver här i bloggen och på Passagen beror på en ren tillfällighet. Jag skrev några insändare i Aftonbladet, Expressen och Dagens Industri före valet 2010, mest för att alla märkliga åsikter och lögnaktiga uppgifter som presenterades där skulle bemötas med sanningen. Därför valde jag mitt nick Public Service (I allmänhetens tjänst). Av en händelse råkade jag komma i dispyt med någon på Aftonbladet om någonting, varefter jag för första gången skrev ett inlägg i ett fristående nätforum.

Det dröjde inte så länge förrän jag kom till Passagen, och då främst till Ateismsidan och Vardagsprat (45+). Men där råkade jag  snart i luven på de flesta, och blev utkastad av Supporten. Så klart. Detta hände strax före årsskiftet 2010/2011. Jag blev sur som fan och ville inte skriva mer, någon måtta får det väl ändå vara. Men se, då damp det ner ett mail från Passagens Redaktion, där man mer eller mindre bad mig på sina bara knän att komma tillbaka. Jag tvekade länge, nästan en månad, tror jag, men inte förrän man erbjudit mig fast anställning som skribent nappade jag.

Mitt uppdrag var att reta upp folk och säga sanningen på ett så ironiskt och sarkastiskt sätt som möjligt – allt för att få folk förbannade och få dem att svara på mina elakheter. Det tyckte jag lät barnsligt enkelt, och då lönen var oförskämt bra, tackade jag äntligen ja till jobbet. Och det har gått strålande. Jag får beröm i stort sätt varje dag. Faktiskt. Utom av Supporten som självfallet inte har en susning om min verkliga roll. De är för övrigt norra Europas mest korkade människor, men det visste ni ju förut.

Nåväl, kontraktet går ut nu den siste augusti 2011, och jag tror inte jag vill förnya det. Jag söker utmaningar i livet, inte så här enkla jobb. Vem som helst med IQ över 70 kan ju reta upp Vardagspratarna hur lätt som helst. Troligen för att de själva inte har mer än högst 50. Så det här blir nog mina sista dagar som Passagens fast anställde retsticka, med 10-taggarlön och bra pensionsvillkor.

Så ligger saken faktiskt till, och jag vare sig vill eller kan hålla tyst om detta, särskilt som jag vet hur avundsjuka sanningen kommer att göra er.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s